Drömmorgon.

20140409-191934.jpg
Jag vet att detta är en bokblogg, men trots det kan jag ju ibland rapportera om annat jag är med om. Speciellt när det är bra saker som detta. Som i morse. Då hade jag möjligheten att besöka UnderbaraClaras drömmorgon på Saltå kvarn-butiken på Söder. (Att detta innebar en hiskeligt tidig morgon där jag klev upp klockan fem kan vi låta bli att låtsas om)

20140409-192357.jpg
Inne på butiken var det fantastiskt färgglatt och en härlig kontrast från det snöande Norrtälje jag lämnat bakom mig. Jag smög runt spanade på förpackningsporr och gladdes åt hur stort sortiment Saltå har, min Ica-butik har lite gryn och krossade tomater av allt detta.
Clara skulle ha ett samtal med Emelie Hansson från Naturskyddsföreningen om ekologisk mat, närodlad mat sådana viktiga saker.

20140409-192955.jpg
Jag högg till mig gofrukost och satte mig till rätta.

20140409-193053.jpg
Samtalet var givetvis mycket givande, bara fördelar med ekologisk mat. Men det är också lätt för mig som enmannafamilj att resonera på det viset. Finns inte en vara ekologisk så avstår jag oftast helt (förutom när det kommer till karameller, det måste jag erkänna, men det finns ett rent sorgligt utbud ekogodis här – med andra ord inget alls), och varken man eller barn blir besvikna på mig.
Dessutom är jag, tack och lov antagligen, relativt liten i maten så att köpa ekologiskt blir ingen direkt ekonomisk börda för mig. dock berättade Emelie att vi nu för tiden ändå lägger knappt 12% av månadsbudgeten på mat, där det för några decennier sedan istället handlade om ca 40%, på grund av att matpriserna inte höjts i samma takt som andra varor. Knappt alls till och med.
Det var verkligen en inspirerande frukost. Jag har sedan tidigare en av Saltås kokböcker, som, förutom att vara fantastiskt tjusig, så finns där även utförliga surdegsrecept och recept på makalöst gods curder, och, om än krångliga, mycket goda wienerbröd.

Här kan ni se samtalet om ni är intresserade.

Mars Attacks!

veronica-mars-cast

För ett par veckor sedan köpte jag alla tre säsonger av Veronica Mars. Jag hade ingen riktig uppfattning om vad det var för typ av serie, förutom att den var kult och utspelade sig på highschool i princip. Nåja, tänkte jag, och köpte det hela för 30 kr. Värre hade jag ju säkert spenderat pengar. Och bara efter ett par avsnitt var jag fast och fick snart börja hushålla med avsnitten för att de inte skulle ta slut för fort. Men igår hände det. Jag såg sista avsnittet. UTAN ATT VETA OM DET! Jag trodde det skulle finnas fler på den sista DVD-skivan men det var bara extramaterial. Så det blev pannkaksantiklimax av det hela. Och jag vill bara ha mer, mer, mer.

Tur att den nya Veronica Mars-filmen släpps på DVD i maj. Lagom länge dit så att jag fått vänta lite med att se den, måste se om sista avsnittet med rätt inställning först. Sedan finns det även första boken i en planerad serie; Veronica Mars: The Thousand-Dollar Tan Line som utspelar sig efter filmen. På detta vis skall jag nog kunna hålla abstinensen under kontroll.

Och som plåster på såren börjar ju säsong fyra av Game of Thrones idag.

18209454

I väntan på en apa.

20140402-084531.jpg
I sex långa år har jag väntat. Omänskligt långa. Jag känner mig lite som bergatrollet i Trolltider när han vaknar och skriker något om sjuhundra år. För ett par år sedan läste jag en intervju, jag tror det var i Vi läser, med Jakob Wegelius om att han skrev på en fortsättning till Legenden om Sally Jones och att den var planerad till 2014. Det kändes som en evighet bort. Men nu är den äntligen, äntligen snart dags. Om inte decenniets mest efterlängtade boksläpp så åtminstone årets. Peppen är fullkomlig.

Väcka den varg som sover.

Alltså jag har inte bloggat på så jäkla länge. Men jag har försökt. Men varje gång har någonting gått fel, det blir gärna så utan internet eller tålamod och mobiler som inte vill. Nu är det dock så här; om två veckor flyttar jag. Till en fantastisk lägenhet som INTE kostar 10 000 i månaden, inte ens hälften av det. Så jag ska lyxa till det, bli vuxen och skaffa eget internet. Och komma tillbaka till blogglivet med buller och bång. Denna vila skall vara över!
Annat som hänt i mitt liv senaste tiden är att jag i torsdags lämnade in mitt projektarbete i Förlagskunskapen, vilket ledde till att jag insåg att det kan komma att vara den sista uppsatsen jag någonsin skrivit, efter fem år av konstant pluggande. På torsdag är det dags för opponering och ni får gärna hålla tummarna, första gången jag har opponering innan vi fått reda på om vi är godkända för uppsatsen eller inte.
Den 24e börjar min tio veckor långa praktik, jag skall vara på Rabén och Sjögren denna gång och jag är superpeppad och såklart jättenervös.
Nu skall jag börja packa ihop hela mitt hem, och främst mina bokhyllor. Får alltid sådan ångest av att se alla böcker ligga i oreda i påsar och inte veta vilken som är var. Vi hörs snart igen!

”Sex har ingenting med mat att göra. Matlagning har med kärlek att göra.”

9789146222224

Titel: Tio lektioner i matlagning

Författare: Lotta Lundgren

Förlag: Wahlström & Widstrand

Sidantal: 296

Utgivningsår: 2013

Recensions-ex: Ja

Betyg: 5/5

 

Det här är ingen bokrecension. Det här är en kärlekshistoria. Det går inte att beskriva på något annat vis. Första mötet med Lotta Lundgren var just en matbutik, i form av att den vackraste kokbok, med den bästa titeln i kokböckernas samlade historia. Där stod jag och bläddrade och önskade och längtade. Dock skulle det dröja år innan den blev min. Ni som läst min blogg kan säkert inte ha undgått att jag gång på gång önskade mig och övervägde att köpa Om jag var din hemmafru, men av någon idiotisk anledning gång på gång inte gjorde detta. Hela första säsongen av Historieätarna skulle älskas och passera, vinter skulle bli vår innan jag en ovanligt bakfull lördag hittade sagda bok på en loppis för skampriset av tjugo riksdaler.

Hur som helst. Den boken har jag älskat och läst otaliga gånger, ibland liksom bara stilla snuddat vid där den står i köket för att få min vardag att smaka som helg även om jag inte lagar något av Lottas recept. Men nu är det inte den boken det handlar om.

Nu har livet gått vidare, utvecklats och blivit till Tio lektioner i matlagning. Jag gillar ju att stöka i köket. Och vissa dagar är att gå i matbutiken det roligaste jag gör den dagen. Andra dagar, främst under uppsattstider, är ett besök till en Icabutik något rent nödvändigt, jag vandrar runt där i timmar och någonstans framför frysta ärtor eller konserverade krossade tomater kommer ja plötsligt på hur jag skall fortsätta med texten. Jag gillar mat helt enkelt. Och jag gillar kokböcker, receptbroschyrer, matbilagor och rena mattidningar.

Men det jag har kommit fram till under läsningen av Tio lektioner är att jag egentligen inte är så värst intresserad av recept, jag tycker om att läsa om matlagning i bredare bemärkelse. Inte en uppradning av ingredienser och i vilken ordning dessa skall ned i stekpannan. Jag gillar historierna om hur recepten kom till, hur man insåg vilka smaker som passar ihop eller vilken gryta som passar allra bäst att laga i.

För att vara en kokbok på nästan 300 sidor så innehåller Tio lektioner väldigt få recept, och inga bilder, vilket känns befriande, då dessa bilder gärna blir daterade på ett par år, och dessutom ser min egen mat aldrig riktigt lika god ut som den på bilden, hur daterad bilden än är. Tio lektioner har istället allt. Det kan vara en av mina största läsupplevelser någonsin. Minns ni för ett par år sedan när jag skrev om studenten och att min ambition var att tipsa om livsavgörande böcker och levnadsmanualer? Det här är boken jag sökte efter då. Den tar upp allt från kön till klass, till matens pris, hur man bäst hackar och steker lök, till brustna hjärtan och hur man får livet att gå ihop. Och den är som ett rop och ett svar, som jag tror en popsångare sjöng för några år sedan. Lotta föreslår bland de sista sidorna att man skall göra sig av med alla andra kokböcker. Och med Tio lektioner i matlagning finner jag faktiskt ingen anledning till att inte göra som hon säger. Om jag var din hemmafru får vara kvar. Men det nog också den enda. I farten tror jag dessutom att jag kan befria mitt överfulla bibliotek på en hel del andra böcker, som inte är kokböcker, också.

Jag anser att detta borde bli nya hemkunskapsboken i samtliga skolor i Sverige, att alla som tar studenten/flyttar hemifrån/gifter sig/skaffar barn/skiljer sig/har ett kök borde få denna bok, och att just du som läser denna hopplöst långa text just nu, borde beställa den nu. Det kan du göra här, här eller här. Dessutom kan du här med anse hela julklappsstressen avklarad. Tro mig, har du, eller någon du känner, det minsta intresse för matlagning, eller livet, så kommer du inte att ångra dig.

Så föll ett långsamt regn genom trädgården.

Det är sannerligen dags att beta av några recensioner igen, känner att jag måste komma ikapp och helst inte ha mer oskrivna än två lästa böcker ungefär, det känns mer hållbart.

i-kroppen-min-resan-mot-livets-slut-och-alltings-borjan (1)Titel: I kroppen min

Författare: Kristian Gidlund

Förlag: Forum

Betyg: 5/5

Recensions-ex: Ja

Denna bok, denna bok, det är nog den som jag bävat för allra mest för att recensera. Det går omöjligen att göra den rättvisa. Allt jag kan säga är att ni måste läsa den. Älska den och krama sönder den. Jag själv klarade bara av att läsa delar av den i taget, det är verkligen ingen bok man sträckläser, hjärtat orkar helt enkelt inte med. Och var beredd på tårar. Hulkande, krampaktiga tårar. Och lyssna på Kristians sommarprat. Denna bok och hela han är som något från en annan värld, han må vara borta nu, men denna bok kommer jag bevara för alltid. Och som jag har förstått det skall det komma en till? Hur som helst, läs, älska gråt, ge bort i julklapp, tyck om dina nära lite extra.

den-tomma-stolen

Titel: Den tomma stolen

Författare: J.K. Rowling

Förlag: Wahlström & Widstrand

Betyg: Det går inte att sätta ett rättvist betyg här.

Recensions-ex: Ja

Ja ni. Denna har tagit obeskrivlig tid att läsa, och sedan ännu längre att samla tankarna kring.  Det är inte det att den var dålig. Och givetvis visste jag såklart att det inte skulle vara en ny Harry Potter, eller att deckare faktiskt inte är min genre. Men förväntningarna var ändock allt för höga. Och infriades tyvärr inte. Kanske kan det helt enkelt vara så att tiden var fel, att jag tycker mer om den vid en omläsning när jag inte förväntar mig allt. För det är ju inget direkt fel på boken alls, den har bra handling och bra karaktärer och stämning och allt man önskar sig. Det enda konkreta jag kan säga är tyvärr ett så lågt uttalande som att ”Det är inte Harry Potter.” Och jag vet, det är en barnslig sak att ens tänka, men det gör ändå att jag kommer vänta ett bra tag tills jag läser hennes senaste bok, den som kom under pseudonym ni vet.

en-valbevarad-hemlighet

Titel: En välbevarad hemlighet

Författare: Kate Morton

Förlag: Forum

Betyg: 4/5

Recensions-ex: Ja

Min mamma har älskat Kate Mortons böcker och jag har varit stilla nyfiken men inte tokintresserad, dock verkade denna falla mig i smaken så jag bestämde mig för att ge henne en chans. Och jag gillade den faktiskt, jag kanske inte är lika frälst som mamma men den är helt klart läsvärd. Den påminner mig en aning om Den trettonde historien av Diane Setterfield, något med stämningen och hur det luckras upp sakta. Egentligen känns detta som en perfekt jullovsbok, när man bara kan ligga på sofflocket och läsa och tiden sakta går framåt.

barnmorskan-i-east-end-en-sann-berattelse-fran-1950-talets-londonbarnmorskan-i-east-end-d-2

Titel: Barnmorskan i East End 1 & 2

Författare: Jennifer Worth

Förlag: Lind Co

Betyg: 4/5

Recensions-ex: Ja

Egentligen föredrar jag att läsa böckerna innan jag ser filmen/serien, men jag tror faktiskt inte att jag hade plockat upp denna bok om jag inte hade blivit alldeles tagen av serien. Men det är jag verkligen glad att jag gjorde. Precis som serien är böckerna omhändertagande när man som bäst behöver det. När jag har en dålig dag kan Chummy vara den enda som kan bota mig. Givetvis är det mycket hemskt som berättas, saker som jag inte ens kunde föreställa mig, men den är ändå så varm att den är som att dricka choklad framför en brasa. Jag vet att jag någon gång i en annan recension sa att den fick mig att tänka ”Vad skulle Sookie göra?” när jag befann mig i vissa situationer. Men jag vill ta tillbaka det, jag vill göra som Chummy, jag vill vara driftig och klok och god, hon kan vara en av mina favoritkaraktärer genom tiderna.

blod-och-guld

Titel: Blod och guld

Författare: John Steinbeck

Förlag: Sjösala förlag

Betyg: 4/5

Recensions-ex: Ja

Jag tror att jag var kanske 13 när jag läste min första John Steinbeck-bok, och det måste vara den där brådmogna sommaren när jag bara läste klassiker. Det var Möss och människor jag läste då, och sedan dess försökte jag övertala mamma och pappa att visst hade de döpt mig efter faster Clara? Blod och guld är Steinbecka debutroman, och det märks faktiskt. Den skiljer sig en del både i handling och språk från hans senare romaner, pirater istället för den Amerikanska depressionen, så min personliga favorit, som är Riddarna kring Dannys bord, är den väldigt olik. Det finns dock passager som gör att man kan ana vad som komma skall, och hur hans författarskap skulle komma att bli. Det är en fascinerande och gripande bok, som jag verkligen är glad att jag har läst. Och det kan också vara, utan större konkurrens en av de snyggaste böckerna jag har, med sina tidstypiska illustrationer och den ständigt närvarande doften av tjära.

lyktgubben-skogsfrun-och-andra-vasen

Titel: Lyktgubben, skogfrun och andra väsen

Författare: Tor Jäger och Jan Jäger

Förlag: Berghs

Betyg: 2/5

Recensions-ex: Ja

Just nu när jag skriver denna recension är det såklart omöjligt att inte försöka jämföra den med Nordiska väsen, tyvärr, men eftersom jag bara har börjat läsa den skall jag försöka låta bli. Jag har alltid gillat folktro och de väsen som existerar där, det finns något evigt och tidlöst över dem. Vilket samtidigt är problemet för mig med denna bok. Illustrationerna är för moderna, oavsett hur fina de är, jag gillar inte det personliga tilltalet som blir snudd på uppfostrande på vissa ställen, typsnittet klaffar inte heller med evigheten och känns för datoriserat det med. Det är lite för oseriöst och buskis över det hela för att jag skall bli betagen. Det går inte tillräckligt djupt ned och jag försöker fundera på vem denna bok egentligen är riktad till, då denna typ av bok egentligen skulle kunna göras både tidlös och åldersöverstigande men istället känns barnslig på ett sätt som jag inte tror att barn skulle föredra heller. Men det som stör mig mest är faktiskt att föreställningen av dessa väsen inte matchar utförandet, det är för nytt, för blankt och inte tillräckligt hemskt.

Novellerna som får hjärtat att banka.

Eftersom årets Nobelpristagare främst skriver noveller så pratas det en del om denna form just nu. Själv har jag inte läst något av Alice Munro, men jag tänkte ändå prata lite om mina favoritnovellsamlingar.

DSC03597

DSC03598

Först ut har vi Det osynliga barnet av Tove Jansson. Det jag älskar mest med denna samling är att man får utforska dalen ur andras perspektiv, inte bara muminfamiljens. Sådana som annars bara är i periferin, om ens det, får plötsligt kliva fram och berätta sin historia. Visserligen finns familjen där, i ett par historier men det är inte de noveller som är bäst tycker jag. Filifjonkans dödsrädsla i ’Filifjonkan som trodde på katastrofer’, och den underbara novellen ’Hemulen som älskade tystnad’ är mina absoluta favoriter.

DSC03599

DSC03600

DSC03601

DSC03602

Sedan kommer Tage Danielssons Sagor för barn över 18 år, som är fullständigt genialisk och en av de roligaste böckerna jag vet. I vissa av utgåvorna finns ’Sagan om Karl-Bertils Jonssons julafton’ med men den var inte med från början. Första gången jag kom över denna var när vi var på klassresa i högstadiet och min lärare läste högt ur Paket där de flesta av Tages genialiteter är med, och han läste Sagan om Romeo och Julia högt med röster. Dock är ’Sagan om busschaffören som tänkte va fan’ min stora favorit här, som inte kan läsas för många gånger. Helst skulle jag vilja se även den gjord som film av Per Åhlin. Men även ’Sagan om Jonne och Nicke’ är fantastisk. Och att boken tillägnas kungen.

DSC03603DSC03605DSC03606 Sen kommer Dan Rhodes mästerverk Skeppsbrott. 101 historier, alla skrivna på 101 ord. Åtminstone på engelska, jag har inte tagit mig för att räkna på svenska. Men de är så finurliga, och hemska, och underbara, jag har vikt nästan vartenda hörn för att markera favoriter. Alla borde läsa denna bok, den skulle vara en ypperlig en-novell-per-dag-bok, om man någonsin skulle kunna hejda sig från att läsa mer än en.

DSC03608DSC03609DSC03610Sist ut är mitt livs kärlek, Ray Bradbury och hans hjärtkramande, andnödsfantastiska The golden apples of the sun. Även The illustrated man är en av mina favoritböcker, men vi pratar om de gyllene äpplena idag. Den är fylld av noveller som är så vackra att man tror att man ska sprängas när man läser dem. Som den fyra sidor långa ’I see you never’ som fick mig att gråta en hel bussresa. Eller den vådliga ’A sound of thunder’. Här däremot orkar man inte läsa mer än ett par åt gången, det är helt enkelt för mycket fint att ta in på en och samma gång, man blir alldeles svag av allt det fina.