Så här ser det ut.

Såhär ser det ut på mitt matbord just nu. Idag skickade jag in tentan till den åh så tråkiga konsthandelskursen, men jag har här raddat upp för att tidigt imorgon bitti stiga upp och ta mig an hemtentan i Muminkursen. Det kommer bli mycket roligare!

Och såhär ser det ut i det lilla vitrinskåpet jag målade om här om dagen. Det huserar muminhusgeråd och taket låtsas att det är godisaffären Pippi Långstrump besöker.

Och sist men inte minst, såhär ser det ut i min samling med olycksaliga syskon. För ett par veckor sedan hade jag bara två i inbunden utgåva men nu har jag på loppisar och liknande lyckats hitta många fler. Nu saknar jag bara fyra stycken tills jag kan börja läsa hela serien!

Hur kan jag ha missat detta?

 

Jag har ju länge talat gott om De hundra och en hundarna av Dodie Smith, det kan vara en av de mest romantiska böckerna jag vet. Vilket känns märkligt när den handlar om hundar huvudsakligen. Men precis i början när äktenskapet beskrivs och hur de går sina kvällspromenader är för fint för att vara sant.

Givetvis har jag full koll på att Disnet gjorde en uppföljare till deras filmatisering av boken, men att det faktiskt fanns en fortsättning i bokform hade jag ingen aning om. Och omslaget till The starlight barking är ju hur fint som helst, att ha denna utgåva, och den matchande De hundra och en hundarna vore verkligen något.

 

Hur fina som helst, men svåra att få tag på. Utgåvan som finns just nu är en hemsk sak mixad med Disney adaptionen. Däremot såg jag nu att del ett kommer ut av Vintage Classics i år, vilket får mig att hoppas att de ger ut del två med. Och Egmont Heritage gav ut den förra året så kanske har de den andra på gång med.

”Den sanna historien om de fördärvade.”

För ett par veckor sedan recenserade jag boken Illusionologi och bestämde mig då för att framåt prata om alla de Ologi-böcker jag har i min ägo. Inte regelrätta recensioner eftersom det var ett tag sedan jag läste de olika böckerna men lite tankar om dem i alla fall. Och med tanke på att Vampyrologi är med på årets bokrea tänkte jag att den passar bra på att vara först ut.

Böckerna är alltid förtjusande vackra, det kan man räkna med direkt, men denna är nästan ännu tjusigare än vanligt, kanske för att den utspelar sig under en tidsepok som verkligen tilltalar mig. Denna bok, precis som de andra, blandar fakta med en sidohistoria, i detta fall är den dessutom väldigt spännande, jag vill inte riktigt jämföra med de andra men det är klart en av de bättre sådana.

Ni ser ju hur tjusig den är, och för att få den för ynka 89 kronor i nyskick är ett riktigt kap! Denna bok har även blivit grunden till ett brädspel som jag känner mig mäkta sugen att prova på, kolla här.

 

Ett par recensioner av fina böcker.

 

Titel: Friendly Bread – Baka glutenfritt, från baguette till brownie

Författare: Karin Moberg, Oscar Målevik, Stefan Wettainen

Förlag: Max Ström

Recensions-ex: Ja

Betyg: 4/5

Jag är ju en riktig kokbokssuccer, detsamma gäller bakböcker. Och här har vi en riktigt fin en. Den är inte bara estetiskt tilltalande med många bilder som får munnen att vattnas, den är dessutom riktigt bra uppbyggd också. Recepten är enkla att förstå och det är inget onödigt krångel. Dessutom blir det gott också. Jag har provbakat en del, men inte så mycket som jag skulle önskat, detta på grund av att då jag inte är gluten intolerant har jag i princip bara vanlig vetemjöl hemma. Men när jag har köpt hem till recepten har det blivit riktigt lyckat. Speciellt förtjust är jag i de många olika matbröden. De receptböcker jag har sedan innan består mest av kakrecept så detta var ett bra tillägg i kokbokshörnan. Jag skulle säga att denna bok passar de flesta som gillar att baka, inte bara de som inte tål gluten eller går på LCHF-dieten.

Titel: Den dag jag blir fri – En bok om Katarina Taikon

Författare: Lawen Mohtadi

Förlag: Natur och Kultur

Recensions-ex: Ja

Betyg: 4/5

Jag har alltid varit intresserad av familjen Taikon. Böckerna om Katitzi har jag läst mängder av gånger och Rosa Taikon verkar vara en otroligt fascinerande person. Detta är en bok som jag saknade under läsandet av Katitzi sviten, för jag var redan rätt gammal när jag läste den första gången. Den ger den extra vetskapen som jag alltid saknade, för trots om Katitzi böckerna var verklighetsbaserade visste jag alltid att de var förskönande eller förhemskade också för den delen. Denna bok fortsätter också långt efter där den sista Katitziboken slutar. Det är alltid intressant, och läsvärt. Denna historia har jag längtat efter i flera år. Och det är bra, möjligen lite hoppigt i texten ibland men det gör ingenting. Nästa gång jag läser om böckerna om Katitzi kommer detta bli den självklara avslutningsboken till serien.

Titel: De förryckta kusinerna och andra historier

Författare: Edward Gorey

Förlag: Sanatorium förlag

Recensions-ex: Ja

Betyg: 5/5

Åh det här är en sådan bok jag kommer att läsa om och om igen, låta den ligga framme, bläddra lite då och då i den och helt enkelt älska den livet ut. Det är så makabert och morbidt att jag blir alldeles knäsvag. Det är märkligt och hemskt och alldeles underbart. Översättningen, om jag jämför med det lilla av vad jag har läst av Gorey sedan tidigare, är också riktigt bra gjord. Denna bok borde finnas i varje bokhylla eller på varje soffbord redo att utforskas. Jag kan verkligen tänka mig att den ger mer för varje omläsning.

Titel: Liesl & Po

Författare: Lauren Oliver

Förlag: Bonnier Carlsen

Recensions-ex: Ja

Betyg: 3,5/5

Jag har haft en dålig läsupplevelse av Lauren Oliver förut, med boken Resten får du ta reda på själv där jag inte fann någon sympati för karaktärerna över huvudtaget och allting kändes overkligt. Här har vi däremot en bok med övernaturliga inslag som känns betydligt mer trovärdig. Jag tyckte helt klart mer om denna bok än Resten… men övertygad om Laurens författarskap gör den mig inte. Kan bero på att mina förväntningar höjdes för mycket av liknelsen med C.S. Lewis och Neil Gaiman, vilka har en nivå jag inte alls tycker att Oliver lever upp till. Men det är bra ändå. Och efter denna bok känns det ändå som att det var värt att jag läste boken. Antagligen behöver jag läsa mer av Oliver för att verkligen bestämma mig för om hon är något att ha eller inte, för just nu känns det ändå lite ljummet.

”Den hemliga läran om trolleri”

Titel: Illusionologi

Författare: Albert D. Schafer

Förlag: B. Wahlströms

Sidantal: 28

Utgivningsår: 2012

Recensions-ex: Ja

Betyg: 4/5

Vill du förbluffa, förvåna och förundra dina vänner? Få dem att tro att du kan läsa deras tankar och få föremål att försvinna? Då är Illusionologi rätt bok för dig!

Nyligen hittades de häpnadsväckande anteckningarna efter den sedan 1915 försvunne illusionisten Albert D. Schafer. Han avslöjar här några av världens främsta magikers och illusionisters välbevarade hemligheter. Över 25 trolleritrick förklaras med enkla steg-för-steg-instruktioner. Du lär dig snabbt att behärska klassiska trick som Det magiska myntet, Mysteriet med de nio korten och Bägarspelet.

Jag har alltid älskar hela Ologi-serien, ända sedan starten med vad jag tror var Drakologi eller Magikologi. Hur som helst roar denna typ av böcker mig mycket, det är flikar, saker att känna på, kort att leka med, små magiska ting och så vidare. Det bästa jag kan likna det vid är ungefär att snubbla över Harry Potters skolböcker.

Formeln för dessa böcker är relativt liknande hela serien igenom, ett antal dokument har hittats, eller en övergiven dagbok har tagit sig upp till ytan, som tillsammans med all denna fakta blandas till en fantastisk upplevelse som säkert skulle ha roat mig till läsning om jag någon gång inte hade varit motsträvig. Ser man till denna bok särskilt måste jag dessutom tillägga att det är ju så att säga den ”verkligaste”, Drakologi må roa otroligt men hur gärna jag än vill eller följer Ernest Drakes anvisningar kommer jag tyvärr inte hitta någon drake. I Illusionologi kan jag faktiskt lära mig tricks, om jag hade tålamodet nog, att imponera ungarna på gården med. Jag nöjer mig med historien och den spännande faktan, men det är inte illa det heller. Och att boken sedvanligt är ofantligt tjusig skadar ju inte heller.

Jag hade tänkt recensera alla mina Ologi-böcker om någon är intresserad, så vad säger ni? Ja eller nej?

”I samma ögonblick som det första av de åtta mörkbruna benen snuddar vid den gamle mannens kalla hud vaknar han igen.”

Titel: Klappa händer små

Författare: Dan Rhodes

Förlag: Basil

Sidantal: 224

Utgivningsår: 2011

Recensions-ex: Ja

Betyg: 4/5

Någonstans i en liten stad i Tyskland finns ett bisarrt museum där en spindelätande gammal man och stadens doktor utgör de märkligaste av bundsförvanter. Samtidigt, i en by långt borta, förälskar sig den vackraste av flickor i den vackraste av pojkar, en bagare med brustet hjärta spelar valthorn och stadens mest ineffektiva poliskonstapel avslöjar, med viss hjälp av hunden Hans, ett brott så groteskt att det kommer att skaka världen.

Sedan långt tillbaka har jag älskat Dan Rhodes, och då främst på grund av hans Skeppsbrott som kom ut för flera år sedan på svenska. Den finns dock inte att få tag i längre på svenska, men på engelska under namnet Anthropology har den kommit i nytryck, i en utgåva som matchar den engelska utgåvan av Little hand clapping. 2013 kommer även en fortsättning på Skeppsbrott/Anthropology som heter Mary Me.

Att Rhodes är speciell märktes redan i Skeppsbrott, men saken med den boken var ju att det var 101 noveller på exakt 101 ord vardera. Det var som att skrapa på ytan att läsa den, det var fantastiskt och kärlek vid första ögonkastet för mig, jag minns att jag gjorde hundöron på nästan varje sida när jag läste den. Bara för att sedan kunna läsa favoritbitar. Skillnaden emot Klappa händer små är att det är en roman, en hel bok där läsaren verkligen får dyka ned och gotta sig i denna värld.

Trots att berättelsen på inget vis är linjär, och det är dessutom många personer att hålla reda på, åtminstone åtta stycken kommer man riktigt nära, så kommer man dem verkligen inpå djupet. Det är förtvivlande vackert, äckligt, sorgligt, kärleksfullt och fullständigt tidlöst, som om personerna vi läser om lever i en lucka av tiden dit dagens nymodigheter tack och lov inte tagit sig in. På bokens baksida beskrivs Klappa händer små som att ”Bröderna Grimm möter Tim Burton.” Och absolut, det kan jag verkligen hålla med om, även om jag tycker att Rhodes med denna bok gjort sin egen specialitet så självklart att han inte behöver liknas med någon annan.

Rhodes kom också i år ut med en bok, This is life, som har en helt fantastik bokvideo, kolla här;

Och en Chris Gavin har gjort en animation till Little hands clapping, också den värld att se;

12:15. Aldrig få min uggla.

Jag hoppar på denna igen, med femton böcker. Nummer tolv, En bok som har med en sak jag aldrig ska göra att göra har gäckat mig olidligt länge, för hur skall jag veta vad som ska eller inte ska komma att hända? Nåväl. Nu har jag kommit fram till det tråkigaste, och sorgligaste.

Jag kommer aldrig få min uggla med brev från Hogwarts. Jag kommer antagligen aldrig öppna en garderob och däri finna Narnia, Peter och Susan blev ju för gamla flera år yngre än mig även om några ordentliga åldersmarkörer för hur gammal man skall vara för att få entra Narnia aldrig ges. Antagligen är jag också för gammal för att bli elev på Vampire Academy. Troligtvis har jag fortfarande en chans att komma till OZ, om man tittar till ålder enbart, men hittills har orkanernas frånvaro ekat. Även om jag inte önskar mig ett Hungerspel att delta i är jag för gammal för det också. Jag är för gammal för det mesta, att se fram emot zombieapokalypsen kanske blir det enda som finns kvar?

”Det var fruktansvärt smaklöst av henne att ha med sig ett parasoll på en kvällsbjudning, men miss Tarabotti gick nästan ingenstans utan det.”

Titel: Själlös

Författare: Gail Carriger

Förlag: Styxx Fantasy

Sidantal: 364

Utgivningsår: 2012

Betyg: 5/5

Recensions-ex: Nej

Att vara Alexia Tarabotti i det viktorianska London är inte det lättaste. För det första har hon ingen själ. För det andra är hon redan tjugofem år och fortfarande ungmö ett faktum som inte blir bättre av att hon är rejält kurvig, frispråkig och värst av allt halv­italienska. Men detta är bara början på Alexias problem. Döda vampyrer, alldeles för stiliga varulvar och hemliga sällskap är snart vardagsmat och frågorna hopar sig: Är hennes själlösa förmågor verkligen en tillgång? Vem är fienden egentligen? Och viktigast av allt: Finns det te?

Jag hade spart på denna dyrgrip tills min fruktade bussresa på ringa 8h. Buss är aldrig roligt, och 8 timmar är ett oförtjänt straff. Men Själlös fick tiden att rusa iväg. Inte heller denna visste jag mycket om innan, då jag av princip försöker hålla mig borta från baksidetexter och dylikt innan boken är avklarad.

Men jag hade förstått att det skulle vara manicker och parasoller. Jag vill säga att jag var helt med på att det var en bok om varulvar och vampyrer, men det var jag inte alls så det var en mycket trevlig överraskning.

Det är en mycket bra värld att röra sig i, det här. Det är ett otroligt roande språk, och översättningen är, utan att ha läst originalet, också mycket bra. Och Styxx gör som vanligt ett fantastisk fint jobb. Så givetvis kommer jag behöva vänta in alla böcker på svenska. Fastän jag vet att de finns där ute, fyra till som lockar, på engelska.

Det blir en kort recension idag, egentligen har jag knappt tid att skriva ens denna svaga mängd, men jobbet kallar. Jag hoppas verkligen, hela tiden, att mitt bloggande skall bättras, men det är sommar, med mycket jobb och mycket sol och umgänge de få dagar jag inte jobbar. Så tyvärr försummas det. Men jag gör mitt allra bästa. Så medan jag gör annat, så kan ni läsa Själlös. För den är fantastisk.

Här nedan följer två bilder från min bussläsning av boken.

Norrländsk bookshelf tour.

Nu är jag i Norrland utan mer internet än denna iPhone kan förse mig med så jag vet inte hur detta går men jag har försökt filma med mobilen och hoppas det inte är allt för skakigt i alla fall. Hoppas också att det ens går att se!

Norrländsk bookshelf tour.

Nu är jag i Norrland utan mer internet än denna iPhone kan förse mig med så jag vet inte hur detta går men jag har försökt filma med mobilen och hoppas det inte är allt för skakigt i alla fall. Hoppas också att det ens går att se!