Handklappsfredag.

Det är fredag, det börjar bli höst och ruskigt. Vi har ett val att göra.

little-hands-clapping-pb

Antingen kurar vi ihop oss med en osedvanligt passande bok, Klappa händer små/Little hands clapping av Dan Rhodes, min recension finns här.

Eller, eftersom det är fredag ändå, kan ni istället sätta på denna spellista som jag ägnade timmar åt att komponera häromdagen. Den består så gott som bara av peppiga handklappslåtar. Exakt vad som behövs när en är på väg till fest eller tvingas förfesta själv.

Jag ska jobba hela helgen så jag får tyvärr göra varken eller men jag litar på att ni gör det val som passar er bäst.

Så föll ett långsamt regn genom trädgården.

Det är sannerligen dags att beta av några recensioner igen, känner att jag måste komma ikapp och helst inte ha mer oskrivna än två lästa böcker ungefär, det känns mer hållbart.

i-kroppen-min-resan-mot-livets-slut-och-alltings-borjan (1)Titel: I kroppen min

Författare: Kristian Gidlund

Förlag: Forum

Betyg: 5/5

Recensions-ex: Ja

Denna bok, denna bok, det är nog den som jag bävat för allra mest för att recensera. Det går omöjligen att göra den rättvisa. Allt jag kan säga är att ni måste läsa den. Älska den och krama sönder den. Jag själv klarade bara av att läsa delar av den i taget, det är verkligen ingen bok man sträckläser, hjärtat orkar helt enkelt inte med. Och var beredd på tårar. Hulkande, krampaktiga tårar. Och lyssna på Kristians sommarprat. Denna bok och hela han är som något från en annan värld, han må vara borta nu, men denna bok kommer jag bevara för alltid. Och som jag har förstått det skall det komma en till? Hur som helst, läs, älska gråt, ge bort i julklapp, tyck om dina nära lite extra.

den-tomma-stolen

Titel: Den tomma stolen

Författare: J.K. Rowling

Förlag: Wahlström & Widstrand

Betyg: Det går inte att sätta ett rättvist betyg här.

Recensions-ex: Ja

Ja ni. Denna har tagit obeskrivlig tid att läsa, och sedan ännu längre att samla tankarna kring.  Det är inte det att den var dålig. Och givetvis visste jag såklart att det inte skulle vara en ny Harry Potter, eller att deckare faktiskt inte är min genre. Men förväntningarna var ändock allt för höga. Och infriades tyvärr inte. Kanske kan det helt enkelt vara så att tiden var fel, att jag tycker mer om den vid en omläsning när jag inte förväntar mig allt. För det är ju inget direkt fel på boken alls, den har bra handling och bra karaktärer och stämning och allt man önskar sig. Det enda konkreta jag kan säga är tyvärr ett så lågt uttalande som att ”Det är inte Harry Potter.” Och jag vet, det är en barnslig sak att ens tänka, men det gör ändå att jag kommer vänta ett bra tag tills jag läser hennes senaste bok, den som kom under pseudonym ni vet.

en-valbevarad-hemlighet

Titel: En välbevarad hemlighet

Författare: Kate Morton

Förlag: Forum

Betyg: 4/5

Recensions-ex: Ja

Min mamma har älskat Kate Mortons böcker och jag har varit stilla nyfiken men inte tokintresserad, dock verkade denna falla mig i smaken så jag bestämde mig för att ge henne en chans. Och jag gillade den faktiskt, jag kanske inte är lika frälst som mamma men den är helt klart läsvärd. Den påminner mig en aning om Den trettonde historien av Diane Setterfield, något med stämningen och hur det luckras upp sakta. Egentligen känns detta som en perfekt jullovsbok, när man bara kan ligga på sofflocket och läsa och tiden sakta går framåt.

barnmorskan-i-east-end-en-sann-berattelse-fran-1950-talets-londonbarnmorskan-i-east-end-d-2

Titel: Barnmorskan i East End 1 & 2

Författare: Jennifer Worth

Förlag: Lind Co

Betyg: 4/5

Recensions-ex: Ja

Egentligen föredrar jag att läsa böckerna innan jag ser filmen/serien, men jag tror faktiskt inte att jag hade plockat upp denna bok om jag inte hade blivit alldeles tagen av serien. Men det är jag verkligen glad att jag gjorde. Precis som serien är böckerna omhändertagande när man som bäst behöver det. När jag har en dålig dag kan Chummy vara den enda som kan bota mig. Givetvis är det mycket hemskt som berättas, saker som jag inte ens kunde föreställa mig, men den är ändå så varm att den är som att dricka choklad framför en brasa. Jag vet att jag någon gång i en annan recension sa att den fick mig att tänka ”Vad skulle Sookie göra?” när jag befann mig i vissa situationer. Men jag vill ta tillbaka det, jag vill göra som Chummy, jag vill vara driftig och klok och god, hon kan vara en av mina favoritkaraktärer genom tiderna.

blod-och-guld

Titel: Blod och guld

Författare: John Steinbeck

Förlag: Sjösala förlag

Betyg: 4/5

Recensions-ex: Ja

Jag tror att jag var kanske 13 när jag läste min första John Steinbeck-bok, och det måste vara den där brådmogna sommaren när jag bara läste klassiker. Det var Möss och människor jag läste då, och sedan dess försökte jag övertala mamma och pappa att visst hade de döpt mig efter faster Clara? Blod och guld är Steinbecka debutroman, och det märks faktiskt. Den skiljer sig en del både i handling och språk från hans senare romaner, pirater istället för den Amerikanska depressionen, så min personliga favorit, som är Riddarna kring Dannys bord, är den väldigt olik. Det finns dock passager som gör att man kan ana vad som komma skall, och hur hans författarskap skulle komma att bli. Det är en fascinerande och gripande bok, som jag verkligen är glad att jag har läst. Och det kan också vara, utan större konkurrens en av de snyggaste böckerna jag har, med sina tidstypiska illustrationer och den ständigt närvarande doften av tjära.

lyktgubben-skogsfrun-och-andra-vasen

Titel: Lyktgubben, skogfrun och andra väsen

Författare: Tor Jäger och Jan Jäger

Förlag: Berghs

Betyg: 2/5

Recensions-ex: Ja

Just nu när jag skriver denna recension är det såklart omöjligt att inte försöka jämföra den med Nordiska väsen, tyvärr, men eftersom jag bara har börjat läsa den skall jag försöka låta bli. Jag har alltid gillat folktro och de väsen som existerar där, det finns något evigt och tidlöst över dem. Vilket samtidigt är problemet för mig med denna bok. Illustrationerna är för moderna, oavsett hur fina de är, jag gillar inte det personliga tilltalet som blir snudd på uppfostrande på vissa ställen, typsnittet klaffar inte heller med evigheten och känns för datoriserat det med. Det är lite för oseriöst och buskis över det hela för att jag skall bli betagen. Det går inte tillräckligt djupt ned och jag försöker fundera på vem denna bok egentligen är riktad till, då denna typ av bok egentligen skulle kunna göras både tidlös och åldersöverstigande men istället känns barnslig på ett sätt som jag inte tror att barn skulle föredra heller. Men det som stör mig mest är faktiskt att föreställningen av dessa väsen inte matchar utförandet, det är för nytt, för blankt och inte tillräckligt hemskt.

Videorecension, eller Clara kan aldrig sluta prata.

Jag låg hemma i sängen igår och tänkte hur trevligt det vore att få blogga lite. Svårt utan internet ni vet. SÅ jag kom på genidraget att jag kunde ju spela in en video, få lite (läs mycket) bokprat ur mig, och ladda upp det idag istället. Sagt och gjort. 

Till att börja med, jag pratar sjukt mycket. Och av någon anledning svär jag dessutom ännu mer. Och ljuset är lite si så där och jag borde antagligen gjort några anteckningar att följa innan. Men men, säg till om allt var åt skogen så gör jag aldrig en videorecension någonsin igen!

Här i första videon pratar jag om dessa böcker;

Sookie Stackhouse #8, #9, #10, #11, Miss Peregrines hem för besynnerliga barn, Hex Hall och Kretsen.

Och här pratar jag istället om;

Den mörka staden, De utvalda: hemligheternas rike, Jellicoe Road och Francesca.

Jag vet att det blev toklånga videor, snabbspola eller titta inte alls om ni inte pallar!

Ett par recensioner av fina böcker.

 

917126258X

Titel: Friendly Bread – Baka glutenfritt, från baguette till brownie

Författare: Karin Moberg, Oscar Målevik, Stefan Wettainen

Förlag: Max Ström

Recensions-ex: Ja

Betyg: 4/5

Jag är ju en riktig kokbokssuccer, detsamma gäller bakböcker. Och här har vi en riktigt fin en. Den är inte bara estetiskt tilltalande med många bilder som får munnen att vattnas, den är dessutom riktigt bra uppbyggd också. Recepten är enkla att förstå och det är inget onödigt krångel. Dessutom blir det gott också. Jag har provbakat en del, men inte så mycket som jag skulle önskat, detta på grund av att då jag inte är gluten intolerant har jag i princip bara vanlig vetemjöl hemma. Men när jag har köpt hem till recepten har det blivit riktigt lyckat. Speciellt förtjust är jag i de många olika matbröden. De receptböcker jag har sedan innan består mest av kakrecept så detta var ett bra tillägg i kokbokshörnan. Jag skulle säga att denna bok passar de flesta som gillar att baka, inte bara de som inte tål gluten eller går på LCHF-dieten.

912713279X

Titel: Den dag jag blir fri – En bok om Katarina Taikon

Författare: Lawen Mohtadi

Förlag: Natur och Kultur

Recensions-ex: Ja

Betyg: 4/5

Jag har alltid varit intresserad av familjen Taikon. Böckerna om Katitzi har jag läst mängder av gånger och Rosa Taikon verkar vara en otroligt fascinerande person. Detta är en bok som jag saknade under läsandet av Katitzi sviten, för jag var redan rätt gammal när jag läste den första gången. Den ger den extra vetskapen som jag alltid saknade, för trots om Katitzi böckerna var verklighetsbaserade visste jag alltid att de var förskönande eller förhemskade också för den delen. Denna bok fortsätter också långt efter där den sista Katitziboken slutar. Det är alltid intressant, och läsvärt. Denna historia har jag längtat efter i flera år. Och det är bra, möjligen lite hoppigt i texten ibland men det gör ingenting. Nästa gång jag läser om böckerna om Katitzi kommer detta bli den självklara avslutningsboken till serien.

634890008328400000

Titel: De förryckta kusinerna och andra historier

Författare: Edward Gorey

Förlag: Sanatorium förlag

Recensions-ex: Ja

Betyg: 5/5

Åh det här är en sådan bok jag kommer att läsa om och om igen, låta den ligga framme, bläddra lite då och då i den och helt enkelt älska den livet ut. Det är så makabert och morbidt att jag blir alldeles knäsvag. Det är märkligt och hemskt och alldeles underbart. Översättningen, om jag jämför med det lilla av vad jag har läst av Gorey sedan tidigare, är också riktigt bra gjord. Denna bok borde finnas i varje bokhylla eller på varje soffbord redo att utforskas. Jag kan verkligen tänka mig att den ger mer för varje omläsning.

9163871068

Titel: Liesl & Po

Författare: Lauren Oliver

Förlag: Bonnier Carlsen

Recensions-ex: Ja

Betyg: 3,5/5

Jag har haft en dålig läsupplevelse av Lauren Oliver förut, med boken Resten får du ta reda på själv där jag inte fann någon sympati för karaktärerna över huvudtaget och allting kändes overkligt. Här har vi däremot en bok med övernaturliga inslag som känns betydligt mer trovärdig. Jag tyckte helt klart mer om denna bok än Resten… men övertygad om Laurens författarskap gör den mig inte. Kan bero på att mina förväntningar höjdes för mycket av liknelsen med C.S. Lewis och Neil Gaiman, vilka har en nivå jag inte alls tycker att Oliver lever upp till. Men det är bra ändå. Och efter denna bok känns det ändå som att det var värt att jag läste boken. Antagligen behöver jag läsa mer av Oliver för att verkligen bestämma mig för om hon är något att ha eller inte, för just nu känns det ändå lite ljummet.

Cross over litteratur.

Denna vecka vill Lyran att vi berättar om tre bra crossover böcker, jag personligen är inte helt med i vad som definierar en cross over bok mer än att den skall kunna passa både en yngre och äldre läsare. Antagligen gills då tyvärr inte högläsningsöcker som även högläsaren har stor behållning av, typ Det susar i säven som är tämligen ålderslös. Utan snarare de böcker föräldrarna snor till sig av barnen/ungdomarna för att läsa själva eller sådana som helt enkelt får en annan eller en ytterligare läsare än den tilltänkta. Jag vet faktiskt inga böcker som definitivt getts ut som cross over och går därför på känsla.

Kristin Cashores De utvalda böckerna, med betoning på Tankeläsaren, tyckte jag väldigt mycket om och jag tror inte diskussionen i dennes fall kommer vara huruvida det är en ungdomsbok eller inte, snarare kommer den få försvara sig för att den är fantasy och har en kvinnlig huvudroll. Men jag tycker ändå denna bok är så pass bra att den passar de flesta folk oavsett kön eller ålder, eller om man är en gedigen läsare av fantasy eller nybörjare, givetvis är den ingenting för de aldra yngsta men från att man kan välja själv tror jag den är ypperlig.

Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón är utgiven som en vuxenbok. När jag första gången läste den var vid utgivandet på svenska, så det torde vara 2005 och då var jag 16, alltså inte den tilltänkta läsaren. Ändå älskade jag den direkt. Det har sedan dess fortsatt vara en stor favorit, och eftersom man får följa Daniel från ung ålder till ung vuxen tror jag inte att den behöver stå på bara vuxenhyllan. Det är fantastiskt spännande och välskrivet, och det uppskattar nog de flesta oavsett ålder.

Och nu till graalen, Boktjuven av Markus Zusak. Den är utgiven för 15+, handlar Liesel som är kanske 8-12 under bokens gång, och aldrig har väl mer vuxna människor hulkande gråtande tagit sig igenom en bok än denna. Jag tycker det är en fullkomligt fantastisk bok som också den blir tidlös och i mina ögon inte går att kategorisera in i ett speciellt fack och borde sådeles passa de flesta.

Det finns givetvis mer att hämta, speciellt om man är intresserad av ett speciellt ämne eller genre går det lätt att hitta böcker som är bra oavsett vilken ålder de är utgivna för. Gillar man vampyr böcker är det ju givetvis klart att man söker sig till de bästa vampyr böckerna och struntar i vilken ålder som ”egentligen” skall läsa dem. Själlös-serien är ypperlig, är man bara beredd på sexscenerna tror jag den underhåller de flesta, De vassa tändernas skog känns också ålderslös, snarare måste man klara av de blodiga bitarna, Tove Janssons Mumin-serie har definitivt något för alla och ett sådant här inlägg går väl inte att göra utan att nämna Harry Potter.

Jag har ingen mormor längre.

Min underbart söta mormor dog natten till igår. Och det är så sorgligt och stort att jag inte har förstått det ännu. Hur kan det någonsin vara sant att jag aldrig skall träffa henne igen? Hur kan det stämma att hon aldrig kommer möta mig i dörröppningen med middag redo, puttrande på spisen? Hur kan det tänkas att jag aldrig mer kommer att få hålla i hennes mjuka små händer, aldrig mer höra henne säga åt mig att jag är för tunn och att jag inte bara kan bara dricka torrkaffe. Aldrig mer se henne smeka bort luggen ur ansiktet. Det var för länge sedan jag ringde henne, och jag kommer aldrig att kunna göra det igen. Det var för länge sedan jag träffade henne, och det går aldrig att göra igen.

Hur kan det vara så att ett 70-tal mil ifrån mig ligger en kropp och påminner om min mormor men som inte är henne längre? Hur kan någon säga att lukten av henne kommer sina och sakta försvinna för alltid. Hur kan det vara att 90 år inte är tillräckligt ändå? Att jag inte fick henne nog tid. Att det inte räckte till, att livet kom i vägen för ofta. Vad skall hända med jordgubbslandet och vem skall nu be mig att plocka? Och skrivstilen som prydde vykorten varje födelsedag. Och aldrig mer en julafton. Aldrig mer den blåa dräkten när det var dags för möte i församligshemmet.

Jag har ingen farfar. Eller farmor. Eller morfar. Och nu har jag ingen mormor heller. Och det är så förfärligt tomt. Och som att taket ovanför mig krymt något ofantligt. Som om hon var den sista pelaren som höll det uppe på sina smala axlar. Det är så obeskrivligt och ofattbart att det är över nu.

Att hon aldrig kommer se mig bli något. Att hon inte kommer vara med på mitt bröllop. Att Norrland inte längre kommer vara synonymt med mormor. Det gör så ont, och samtidigt går det inte ens att ta på. Går inte att tro på. Det är en helt ny, och väldigt mycket ensammare värld nu.

”I samma ögonblick som det första av de åtta mörkbruna benen snuddar vid den gamle mannens kalla hud vaknar han igen.”

Titel: Klappa händer små

Författare: Dan Rhodes

Förlag: Basil

Sidantal: 224

Utgivningsår: 2011

Recensions-ex: Ja

Betyg: 4/5

Någonstans i en liten stad i Tyskland finns ett bisarrt museum där en spindelätande gammal man och stadens doktor utgör de märkligaste av bundsförvanter. Samtidigt, i en by långt borta, förälskar sig den vackraste av flickor i den vackraste av pojkar, en bagare med brustet hjärta spelar valthorn och stadens mest ineffektiva poliskonstapel avslöjar, med viss hjälp av hunden Hans, ett brott så groteskt att det kommer att skaka världen.

Sedan långt tillbaka har jag älskat Dan Rhodes, och då främst på grund av hans Skeppsbrott som kom ut för flera år sedan på svenska. Den finns dock inte att få tag i längre på svenska, men på engelska under namnet Anthropology har den kommit i nytryck, i en utgåva som matchar den engelska utgåvan av Little hand clapping. 2013 kommer även en fortsättning på Skeppsbrott/Anthropology som heter Mary Me.

Att Rhodes är speciell märktes redan i Skeppsbrott, men saken med den boken var ju att det var 101 noveller på exakt 101 ord vardera. Det var som att skrapa på ytan att läsa den, det var fantastiskt och kärlek vid första ögonkastet för mig, jag minns att jag gjorde hundöron på nästan varje sida när jag läste den. Bara för att sedan kunna läsa favoritbitar. Skillnaden emot Klappa händer små är att det är en roman, en hel bok där läsaren verkligen får dyka ned och gotta sig i denna värld.

Trots att berättelsen på inget vis är linjär, och det är dessutom många personer att hålla reda på, åtminstone åtta stycken kommer man riktigt nära, så kommer man dem verkligen inpå djupet. Det är förtvivlande vackert, äckligt, sorgligt, kärleksfullt och fullständigt tidlöst, som om personerna vi läser om lever i en lucka av tiden dit dagens nymodigheter tack och lov inte tagit sig in. På bokens baksida beskrivs Klappa händer små som att ”Bröderna Grimm möter Tim Burton.” Och absolut, det kan jag verkligen hålla med om, även om jag tycker att Rhodes med denna bok gjort sin egen specialitet så självklart att han inte behöver liknas med någon annan.

Rhodes kom också i år ut med en bok, This is life, som har en helt fantastik bokvideo, kolla här;

Och en Chris Gavin har gjort en animation till Little hands clapping, också den värld att se;