Fredags haul!

Dags att göra en ny video tyckte jag, så jag passade på när jag var fredagssminkad och allt. Ljuset är si så där alltså. Men det går inte att göra något åt nu. Och antagligen passar inte tal/mun ihop, vilket är det värsta som finns. Men jag skall försöka lösa allt sådant till en annan gång.

Böckerna jag pratar om är i alla fall följande:

Alice in Wonderland av Lewis Carroll och Camilla Rose Garcia

Snow White av Bröderna Grimm och Camilla Rose Garcia

Betvingade av Simona Ahrnstedt

Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov

Falla sönder av Tahereh Mafi

Fallen av Lauren Kate

Friendly Bread av Karin Moberg och Oscar Målevik

Att lura döden av L.J. Smith

Död i familjen av Charlaine Harris

Skuggkysst av Richelle Mead

Bilderbokskalender

Beautiful Creatures – Mörka drömmar, livsfarlig kärlek av Kami Garcia och Margaret Stohl

Utmaning; till havs med en bokhylla.

 

Jag sitter och tänker på en sak. Närmare bestämt en liten husbåt. Det hade ju varit ofantligt fint att ha en sådan, Kalle gillar båtar och jag gillar Kalle så det kanske blir av. Tankarna ledde till en fantasi om någon form av jordenruntseglats i sagda husbåt, det är trångt och mysigt. Vilket ledde mig till att tänka på vilka böcker jag skulle ha med mig. Helt plötsligt har jag bestämt att i denna båt har jag endast en bokhylla. En String modell pocket, antagligen säkrad med snören så böckerna inte ramlar ut när det stormar. Men vilka böcker tar jag med mig? Jag har räknat efter, på varje hyllplan anser jag att man får plats med 25 till 30 pocket böcker, ca 50/60 totalt alltså, och på översta planet kan man ju härja med böcker av annan storlek. Totalt blir det kanske 75 böcker att ta med.

Så vilka tar jag med mig på denna resa? Vilka skulle du ta med? Svara gärna i din egen blogg!

Först tar jag med mig mina Harry Potter-böcker, på engelska i pocket så de får plats, även de två skolböckerna och sagoboken får följa med. Den tomma stolen får även den följa med för att den skall slippa känna sig övergiven. Det är 11 böcker.

För att få med mig lite svenska klassiker, som dessutom passar denna typ av resa, följer även Mobergs Utvandrar-serie med, de nya broderade pocket omslagen. Vi är nu uppe i 15 böcker totalt.

Några riktiga bladvändare behövs ju också, och Hungespels trilogin får därför följa med. Jag köper även hela Soullesserien på engelska då den finns på pocket och har nu med mig 23 böcker på pockethyllorna.

Eftersom Jakob Wegelius är en favorit och han har koll på det där med båtar tar jag med mig hans kompletta författarskap, och hoppas innerligt att hans kommande bok utkommit innan resan blir av, i så fall är har jag nu 5 böcker på översta hyllan.

Andra klassiker behöver jag ju också, Svinlande höjder, Jane Eyre, Den store Gatsby, Stolthet och fördom, Northanger Abbey, Jorden runt på 80 dagar, Brideshead Revisited, Lolita, Doktor Zjivago och Hundra år av ensamhet får det bli. Och Frukost på Tiffanys. Dom finns alla i tjusiga pocketutgåvor, så när jag är för sjösjuk för att läsa kan jag bara kika på de fina omslagen. 34 böcker av pocketslag nu.

Några barnböcker måste ju med såklart, så Mumin, även om de är många får följa med, åtta inbundna visserligen, men små nog att gå för pockets, och fyra stora bilderböcker på toppen. Alltså 9 på översta hyllan och 42 pocketar. De börjar gå åt fort platserna i hyllan, knappt 20 platser kvar.

Jag börjar med att slänga i de fem Game of Thrones böckerna som nu finns ute, lite episk fantasy klarar jag mig inte. Och en sådan lång resa utan Alice och Peter går ju inte an, så även de får följa med. Det blir sju till pockets, 49 totalt.

På översta hyllan är det visserligen redan nio böcker, men ingen av dem är ens en cm tjock, så det får plats en bunt till. Min fina Ray Bradbury samlingsbok, Jonthan Strange & Mr Norrell, tredels boxen är faktiskt lika tjock som den vanligen inbundna, men säkert lättare att ta sig igenom, så den får räknas som en. Jag har även en bok med alla Narnia-böckerna i en, och en matchande Det susar i säven så de följer båda med. Där uppe tar vi även Extremt högt och otroligt nära, Kärlekens historia, Boktjuven, Vindens skugga, Ängelns lek och Himlens fånge. Då blir det 19 böcker där uppe. Möjligen får ett par tre till plats. Man kan ju faktiskt bygga på höjden där om det kniper.

Nyöversättningarna av Hobbiten och Ringens brödraskap åker med alla fyra. Resterande platser blir en blandad kompott, Riddarna kring Dannys bord, den snart utkommande The Indigo Spell av Richelle Mead, Carrie Ryans Den mörka staden kommer även den ut snart och får också vara med. När jag tänker efter tyckte jag så mycket om De vassa tändernas skog och De dödas strand att jag tar med mig de också. Då har jag 58 pocket böcker. Klarar hyllan någon till?

Högst upp vill jag tillsist också klämma in Tage Danielssons Bok och Den oändliga historien vilket gör det till 21 böcker på toppen.

Okej, två böcker till får följa med, en av varje slag. Efter noga övervägande och vankande längs bokhyllorna blir det Tusen och en natt, matchande Bradbury, högst upp. Och bland pocketböckerna Turkisk konfekt för den kan jag läsa om och om igen, 59 pocket böcker, 22 stora böcker, 71 totalt. Ett tag borde jag ju klara mig i alla fall.

Jag utmanar nu er alla att fylla en hylla! Det är svårare och roligare än man kan tro!

”Cinder såg sig vaksamt omkring en gång till, innan den första kittlingen av yrsel drabbade henne.”

Författare: Marissa Meyer

Titel: Cinder

Serie: Månkrönikan #1

Förlag: Mix Förlag

Sidantal: 396

Utgivningsår: 2012

Recensions-ex: Ja

Betyg: 4/5

Cinder är 17 år och Nya Beijings bästa mekaniker. Som cyborg har hon inga rättigheter, och hennes styvmor lägger beslag på allt hon tjänar. En dag dyker prins Kai upp vid Cinders marknadsstånd. Den omsvärmade prinsen har ett uppdrag åt henne – och snart är de båda indragna i den onda Måndrottningens intriger. Samtidigt härjar en dödlig pest på Jorden. Cyborger som utses till försökskaniner har ingen chans att överleva …

Disneys Askungen har alltid varit något av ett hatobjekt för mig, Askungen känns lite våpig och hennes drömmande utan att tänka en tanke på att fly irriterar mig. Jag har aldrig fått den sagan att riktigt gå ihop. Med Cinder var det annorlunda. Hon är allt annat än ett våp, visserligen är hon genetiskt omformad så att hennes intelligens blir något förbättrad i och med hennes ständiga tillgång till internet men förutom det kan det inte förnekas att hon är väldigt handlingskraftig. Visst hon är också 17 år gammal och gör beslut aningen förhastade ibland. Det känns som om dagens böcker nästan alltid har ett stråk av att huvudkaraktären helt okaraktäristiskt måste göra precis tvärt om emot vad den har blivit rekommenderad.

Men förutom det var det en spännande läsning hela tiden, och en fascinerande värld och hur allting hänger ihop. Personbeskrivningen är aningen knappa, och subjektiva, vi får tillexempel veta att prins Kai är synnerligen snygg men ingenting om hur han faktiskt ser ut beskrivs. Detta är som vanligt både på ont och gott, man kan föreställa sig själv, men några hållpunkter att hänga upp föreställningen på skadar aldrig.

Jag längtar verkligen till att läsa fortsättningarna, och del två kommer på engelska nu i februari. Men även den svenska utgivningen är planerad till någon gång 2013 så jag kommer hålla ut till den, allt för prakten i bokhyllans skull ni vet. Om dessa fyra delar tillsammans blir så fantastiska som jag hoppas kan det verkligen bli något stort. Jag har googlat lite, och bok två kommer heta Scarlet, vilket givetvis blir en parafras på Rödluvan. Men del tre och fyra heter Cress och Winter, Cress får mig att tänka på cressent moon men jag kommer inte på någon sagofigur som kan passa där, ingen självklar för Winter heller, har ni några idéer?

Tre lite längre, korta recensioner.

Imorgon skall årets sista hemtenta in, terminens sista skall in någon gång i januari, så visavi har jag nästintill jullov imorgon = tid för julbak, flytta alla böcker, julstädning, uppackning av garderob och ni vet, vanliga härliga saker. Mina böcker är alltså nu nedpackade och jag har i skrivande stund dåligt minne av vilka böcker jag läst på senaste tiden. Men dessa tre kan jag svära på att jag har läst, även om jag för mitt liv inte vet vilken pappkasse de just nu befinner sig i.

Titel: Rubinröd

Serie: Tidlös kärlek #1

Författare: Kerstin Gier

Förlag: Bonnier Carlsen

Sidantal: 365

Utgivningsår: 2012

Recensions-ex: Ja

Betyg: 3/5

Gwendolyn Shepherd lever med sin stora och speciella familj i London. I väntan på att hennes malliga kusin ska göra sin första tidsresa, fördriver Gwen tiden med att plugga och hänga med sin bästa kompis efter skolan. Ända tills den dag hon plötsligt befinner sig i det viktorianska London i slutet av 1800-talet!

Jag tänker börja med att åsidose den lilla könsdebatten som härjats kring denna bok, dels för att jag har glömt allt bra jag skulle säga om det, men också främst för att när jag läste boken var det inte ett stort problem för mig. Det var inte det mitt läsande huvud valde att lägga fokus på då, utan det är snarare i efterhand jag har stört mig på det. För när jag läste boken tyckte jag mycket om den, visst den kunde kännas väl ung ibland och med många stereotyper med perfekta kusiner, stänga mormödrar, hänförande karlakarlar och huvudpersoner som ser sig själva som mer märkliga än vad omvärlden i alla fall borde göra. Men den var medryckande och spännande och många frågor lämnades obesvarade vilket får mig att vilja läsa del två snarast. Det som stör mig en aning är dock att det växlar väldigt från kvalitativa och trovärdiga karaktärer till helt otroliga sådana så att man nästan kan dra ett streck mellan dem – dessa kan finnas medan dessa är helt orimliga. Och jag menar inte att alla karaktärer skall vara ”normala” för att vara trovärdiga, men det hade inte skadat om även de mer utsvävande personerna hade fått några extra lager djup.

Titel: Fyren och stjärnorna

Författare: Annika och Per Thor

Förlag: Bonnier Carlsen

Sidantal: 272

Utgivningsår: 2009

Recensions-ex: Nej

Betyg: 2/5

Blenda Stjärnöga. Det var så pappa kallade henne. Men nu har Blendas och Eriks pappa varit borta i sju långa år. Kanske i Amerika, ingen vet. Barnens mamma, Tora, har slutat att vänta och hoppas. Likaså har Eriks minnesbilder bleknat, men i Blendas snäckskalsskrin har traven av prydligt hopvikta brev till pappa vuxit för varje dag.

För några år sedan läste jag Thors En ö i havet-serie och älskade den verkligen, rätt mängd historik och djup och välutvecklade karaktärer som man fick lov att bli mångsidiga med tiden. Men det var också en svit om fyra böcker så de hade också sidantalet på sig att göra det, även om jag inte tror att jag skulle vara lika begeistrad vid en omläsning idag. Men det Fyren och stjärnorna saknar är faktiskt sidantal. Det är ingen dålig bok. Men det känns som en extremt förkortad schablonbild av den förlorade fadern, mammans nya man, som vill vara lika elak som han i Fanny och Alexander, men det finns helt enkelt inte plats för det. Jag hade kanske önskat mig att det skulle vara lite grymmare, lite mörkare innan gryningen om ni förstår vad jag menar. Det är för små nivåer emellan dalarna och topparna för att det verkligen skall kännas. En fortsättning eller en förlängning av denna bok hade den verkligen klarat av.

Titel: Divergent

Del i serie: Divergent #1

Författare: Veronica Roth

Förlag: Modernista

Sidantal: 362

Utgivningsår: 2012

Recensions-ex: Ja

Betyg: 4/5

 Beatrice Pryors dystopiska hemstad Chicago är samhället uppdelat i fem falanger: De ärliga, De osjälviska, De tappra, De fridfulla och De lärda. En särskild dag varje år måste alla sextonåringar välja vilken falang de vill tillhöra för resten av livet. För Beatrice står valet mellan att stanna kvar med sin familj hos De osjälviska eller att vara den hon innerst inne är.

Detta var verkligen en sådan bok jag öppnade och helt plötsligt hade ett hundratal sidor bara rivit förbi, både på ont och gott. Men mest på gott. Det fanns uppenbarligen ingenting som direkt störde mitt läsande nog för att jag skulle behöva stanna upp. Det var först framåt slutet det började hacka lite, både i historien och omgivningen där jag läste den blev det aningen oopptimalt. Vissa saker kändes påskyndade eller som nödlösningar, men även om boken är relativt lång tycker jag att den hade klarat av en förlängning av slutet. Eller kanske att man inte lät bokens 300 första sidor utspela sig på en vecka ungefär. Nåväl, trots detta är det verkligen en full tillräcklig bok, och tillfredsställande på många andra vid, och en mycket bra första del. Förhoppningsvis är del två ändå bättre!

Och så 5 korta recensioner till.

Titel: The Fault in our Stars

Författare: John Green

Recensions-ex: Nej

Betyg: 4/5 Jag hade läst så många överväldigande recensioner om denna bok. Hur fantastisk den skulle vara och hur Augustus är så dreamy. Jag varken grät eller smälte. Visst, det är fint och smart och sorgligt. Men jag vet inte, jag har tidigare läst Var är Alaska av Green och även då tyckte jag helt klart om boken, men det var någonting som inte som inte räckte hela vägen. Jag skulle nog önska mig lite mer sentimalitet och att alla inte är så fantastiskt smarta hela tiden. Det fanns glimtar av det absolut, men jag vill ha mer känslostormar. Och jag vet att de finns där, jag förnekar dem inte. Men hur de framspelas  är inte tillräckligt för mig. Jag gillade den, men tråkigt att den inte tog sig ända fram för mig.

Titel: Mitt liv som bok

Författare: Paul Desalmand

Recensions-ex: Ja

Betyg: 4/5

Böcker om böcker är ju alltid himla fina böcker, och detta är verkligen inget undantag utan det är nästan en av de finaste. Att följa bokens liv är spännande och intressant och helt klart mysigt. En såndär som man kryper upp i soffan med en kopp te till ni vet, nu dricker jag ju inte te, men ni förstår vad jag menar. Säkerligen också en ypperlig julklapp till sådana som gillar böcker men när man inte riktigt har koll på vilken genre de gillar.

Titel: Howl’s Moving Castle

Författare: Diana Wynne Jones

Recensions-ex: Nej

Betyg: 5/5

Jag började, som kanske många andra, bakvänt och såg filmen först, men jag ser det inte alls som ett problem. Att jag ville läsa boken visste jag redan innan filmen och längtan förhöjdes bara av att se filmen. Båda är mycket fina även om jag nog tycker boken är snäppet finare, det finns vissa olikheter, såklart, så det gör egentligen ingenting om man sett filmen. Det finns mycket nytt och fint att upptäcka i den ändå. Och nu ser jag verkligen fram att läsa de två fortsättningarna som även de har denna typ av tjusiga omslag.

Titel: Serafers drömmar

Författare: Ola Wiklander

Recensions-ex: Ja

Betyg: 4/5

Här rör vi oss verkligen i den kunniga episka fantasyns land. Som man nästan måste läsa när det är mörkt och murrigt ute och som får en att önska att man vore ett läxlöst barn som bara kunde spela sjuk en dag för att få stanna hemma och läsa. Den känns fruktansvärt påläst och smart, klassisk samtidigt som den är egen. Även om mycket av det man kan förvänta sig av god fantasy finns med i den så finns det även överraskningar som man inte kunde föreställa sig. Skall bli mycket spännande med fortsättningarna.

Titel: Världskrig Z

Författare: Max Brooks

Recensions-ex: Ja

Betyg: 5/5

En modern klassiker i zombiegenren och det kan jag verkligen förstå. Den är hänförande bra, nästan så att man blir alldeles mållös av att läsa den. Spännande upplägg på boken som gör att det hela tiden känns nytt och intressant och jag häpar hela tiden över hur fruktasvärt bra den är. Det känns lite som att jag aldrig mer kommer behöva läsa en zombiebok samtidigt som det också känns som om jag aldrig mer vill läsa något annat!

Yrket gör titeln.

Denna vecka blir det som vanligt att hänga på Lyrans tematrio, denna gång skall vi lista tre böcker med yrken i titeln.

Boken om bagar Bengtsson av Lennart Hellsing, skriven på vers och med tjusiga illustrationer av Paul Ströyer och så är den makalöst sorglig alltså. Den är relativt lätt att få tag på då den gavs bort i Happy Meal för något år sedan så slå till direkt om du hittar den på loppis.

Bokhandlaren som slutade bada av Fritiof Nilsson Piraten. Jag har inte läst denna gamla goding ännu men jag älskar både titeln och författarens namn. Filmatiserats har den också gjort.

The Gardner av S.A. Bodeen, en dystopi från 2010 som jag inte heller har läst ännu men som jag är rätt så sugen på. Den verkar i alla fall mycket spännande och är väldigt billig för att vara inbunden så den kanske får följa med i nästa beställning.

”Shadow”, sade hon. ”Ett bra namn. När skuggorna är långa, då är det min tid. Och du är den långa skuggan.”

Titel: Amerikanska Gudar

Författare: Neil Gaiman

Förlag: Mix förlag

Sidantal: 529

Utgivningsår: 2012

Recensions-ex: Ja

Betyg: 5/5

När Shadows fru dör i en bilolycka får han lämna fängelset för att delta i begravningen. På flyget hem stöter han på den mystiske mr Wednesday, som så småningom visar sig vara en gammal gud, på jakt efter sina kollegor. Snart kommer nämligen det stora slaget mellan de gamla gudarna och de nya att utkämpas, och Wednesday behöver Shadows hjälp.

Att sätta sig ned och recensera detta verk känns lite som att: One does not simple walk into Mordor, om ni förstår vad jag menar. Det är ett så fundamentalt fantastiskt verk, att det kräver att varje ord vägs på guldvåg innan det sätts på pränt.

Ungefär så som känns att Gaiman gjort. Verkligen gjort. Meningarna är fylliga och vältalande, välavvägda och fantastiska. Och berättelsen sedan. Eller kanske snarare berättelserna. För det är inte bara om Shadow det berättas. Mängder av olika gudar får vi stifta bekantskap med i denna bok, vilka som tagit dem med sig över havet, hur de levde och hur de dog. Hur gudarna glömdes bort med dem.

Om och om igen möter jag en ny favoritdel, ett kapitel jag älskar, en ny karaktär jag vill stryka över handen, en ny del av Amerika jag vill bo sätta mig i. Nya gudar att tillbe. Även om jag måste erkänna att vid bokens slut kan jag bara erkänna en enda. Gaiman själv såklart. Någonstans där uppe på piedestalen tillsammans med Ray Bradbury får han nu befinna sig.

Jag har tänkt läsa Amerikanska gudar många gånger, i många år. Antagligen sedan jag först läste Coraline, ett annat fantastiskt, om än inte lika fantastiskt verk av Gaiman. Men det har aldrig blivit av, tiden har aldrig varit rätt. Den har lånats från biblioteket gång på gång, men alltid blivit liggandes där på  nattduksbordet tills lånetiden börjat närma sig sitt slut och jag inser verkligen nu vilken skam jag har ådragit mig.

Samtidigt kan jag inte säga annat än att tiden verkligen var rätt nu. Den gick rakt in och fick ta den tid den ville. Och det tog ändå tid att läsa den. Jag har kånkat den över hela Sverige känns det som. Men det var som att avnjuta en riktigt god, kall öl för de sista pengarna på kontot. Då måste det få ta tid att kännas.

Och när den var över. Den sorgen skrev jag om i förra inlägget. Och då var den inte ens över på riktigt. Slutet kunde bara anas. Men någonstans 10 sidor från slutet kommer detta citat, denna mening, och även om det är helt ryckt ur sitt sammanhang, och utan mening för handlingen, varnar jag ändå den känslige läsaren som inte vill ha någon vetskap alls om vad för ljuvligt som gömmer sig emellan dessa pärmar.

Han såg hur de fick sin väg ifrån honom och försvann nedåt gatan, och han kände ett stick, som om någon slagit an ett mollackord inom honom.

Precis så känns det nu när den är över. Som om någon slagit an ett mollackord inom mig.

Fredags haul.

Böckerna jag pratar om i videon är följande:

Monstrous Regiment av Terry Pratchett

Howl’s moving castle av Diana Wynne Jones

The dark is rising av Susan Cooper

Kampen om järntronen av Gorge R.R. Martin

Game of thrones av George R.R. Martin

A clash of kings av George R.R. Martin

Underworld av Don DeLillo

Möte med barnboken av Lena Kåreland

Demonprinsessan av Peter Bergting

Serafers drömmar av Ola Wikander

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn av Ransom Riggs

Rubinröd av Kerstin Gier

Nytt i hyllan sedan sist.

Det har som sagt inte blivit många bokinköp denna sommar, men dessa har tillfallit mig i alla fall. Böckerna jag pratar om är följande:

Kurt Cobain finns inte mer av Hanna Jedvik

Den illustrerade mannen av Ray Bradbury

Vinterstorm av Margit Sandemo

Litteraturlexikon från Natur och Kultur

Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Den fantastiska räven av Roald Dahl

Hur man blir en riddare av Sir Geoffrey de Lance

”Du vaknar och minns att personen du älskade är död. Och du tänker: Är det sant?”

Titel: Fel grav och andra berättelser

Serie: Pretty monsters #1

Författare: Kelly Link

Förlag: X-publishing

Sidantal: 221

Utgivningsår: 2012

Recensions-ex: Ja

Betyg: 5/5

I Fel grav – och andra berättelser, möter vi bland annat en poesiskrivande yngling som gräver upp sin hastigt avlidna och nyligen begravda flickvän; en föräldralös, tankeläsande ung man som säljs av sin moster och skickas iväg för att passa upp på de mytomspunna Trollkarlarna i Perfil; en handväska som kan öppnas på två sätt – åt ena hållet är den som vilken handväska som helst men öppnar man den åt andra hållet rymmer den en hel by som tvingades ta sin tillflykt dit, en gång för länge sedan…

Åh, denna bok alltså, jag älskar den. Novellsamlingar i sig har jag varken för eller emot känslor till, sådär som vissa bara vill läsa noveller och andra skyr dem som pesten. Men några av mina favoritböcker har ändå kommit att vara av det slaget och denna är inte ett undantag. Skillnaden mot de tidigare novellsamlingar jag läst är dock att Fel grav är en samling av ”endast” fem noveller. Nu är ju det verkligen ingenting negativt,  men i alla fall novellen ”Trolleri för nybörjare” är betydligt längre än de andra, även om jag hade kunnat tillåta de alla att vara tjugo, trettio sidor till. Jag ville aldrig att de skulle ta slut. Men eftersom detta är en novellsamling tänkte jag prata om novellerna var för sig.

Fel grav - En mycket bra inledande novell, full av slående citat. Någonstans, relativt tidigt bestämde jag mig för, antagligen när det var någonting jag inte förstod, att det är så fint ändå att det är bara att acceptera och följa med ändå. Och det hjälpte antagligen stort, under hela bokens gång. För det finns ingen direkt linjär tidslinje för hur saker och ting berättas, det är inte kronologiskt rakt fram, men det är underbart ändå. Jag brukar ha problem med böcker som porträtterar poeter, men denna gång har poeten beskrivits med en lagom dos ironi och även om dikterna är betydande, så är det inte dem novellen handlar om.

Trollkarlarna i Perfil - Åh. Alltså. Det är så mycket hemskt i denna novell och tonen är så vemodig och uppgiven och besvikelsen på trollkarlarna sedan, allt är fångat på pricken och den är fullkomligt genialisk. Det behövs inte sägas mer om den.

Trolleri för nybörjare - Denna novell vävs samman med sig själv på ett rent makalöst sätt och jag älskar den verkligen. TV-programmet, duscharna, kyssarna, stjärnorna från taket, Gordon Mars. Allting är underbart. Jag vill så gärna vara där. Och Karl bitterhet för sin längd. Åh.

Sagohandväskan - Det gemensamma för dessa noveller är verkligen känslan, hur det känns då och där, där karaktärerna är och har varit, vad de genomlidit och varit med om. Är med om. I denna novell blir det en sådan härlig symbios av mormodern och dotterdotterns liv och känslor, som är så olika och ändå lika.

Specialistens hatt - Ja, vem älskar inte tvillingar, som Link själv säger i någon av de tidigare novellerna. Jag tror alla älskar tvillingar, alla som inte är en som kan försöka klura ut hur det är att vara en. Ändå är det inte något speciellt tvillingband denna novell handlar om. Men av någon anledning blir det ändå mer skrämmande med två identiska barn som huvudperson än ett. Denna historia ville jag verkligen skulle få fortsätta, även om slutet ändå var fantastiskt. 

Jag är fast och betagen, och Shaun Tans illustrationer förhöjer det hela till skyarna. Kan det inte bli oktober snart så jag får läsa del två?