Som alltid vid tentamen.

Ingenting tycks förändras för mig när det kommer till tentaskrivning. Jag sparar allting till sista dagen och har Amadeus eller Marie Antoinette på i bakgrunden. Återkommer så fort den är färdig eller imorgon.

And the band keeps on playing.

Det fortsätter ju som ändå, livet. Men idag är jag överjordiskt trött och efter ett kort pass på jobbet beslutade jag mig för att stanna hemma ikväll. De trevliga planer jag har för kvällen är att än en gång se på High Fidelity.

Jag älskar nästan alla John Cusack filmer, även de riktigt, riktigt dåliga, men orkar inte ta in The Raven ännu så en klassiker får det bli.

Annars skall jag som bäst bestämma vilken bok min hemtenta ska behandla och sedan läsa den riktigt ordentligt. Howl’s moving castle ligger bäst till just nu.

Och så ska jag försöka hålla mig från att inte kolla på nästa avsnitt av Sailor Moon då jag dyrt och heligt fått lova att se alla med Kalle.

Så spännande blev den fredagskvällen, men antagligen otroligt skön.

Filmer som hjälper mot bokmässesorg.

Jag är deprimerad idag. Har legat hemma i Kalles soffa idag och följt all aktivitet på bokmässan via bloggar och twitter och instagram. Suckat och tydligen inte alls varit ett roligt sällskap om man ska tro Kalle, vilket jag för övrigt inte tycker att vi ska, Kalle visste inte ens att bokmässan var i Göteborg så han har ju inte koll på saker. Hur som helst, depression var det ju. Det är inte alls roligt att inte vara på bokmässan skall jag säga er och jag lider verkligen med er andra stackare som inte heller får åka. Men för att pigga upp oss tänkte jag berätta om igår, då var jag på bio och såg Moonrise Kingdom. Den är gjord av Wes Anderson och, som alltid med hans filmer, fantastisk.

För ett par år sedan gjorde han även en filmatisering av Roald Dahls Den fantastiska räven. Också mycket, mycket fin.

Men mina favoriter kommer alltid vara The Royal Tenenbaums och Life Aquatic, kolla på någon av dessa fyra om du vill att depressionen skall gå över.

Födelsedagsböcker, videoinlägg.

(Tydligen matchar tal och bild inte riktigt.. men jag har inte tid att göra om göra rätt så jag hoppas ni överlever..)

Böckerna jag pratar om är följande:

St Lucy’s home for girls raised by wolfes av Karen Russel

Great house av Nicole Krauss

The boy in the striped pyjamas av John Boyne

Romträsket av Hunter S. Thompson

Can you survive the zombie apocalypse? av Max Brallier

My mother she killed me, my father he ate me av redaktören Kate Bernheimer

The Cashlycrumb tinies av Edward Gorey

De vassa tändernas skog av Carrie Ryan

och Tidningen Baka.

Blonde on blonde.

Bara en liten uppdatering och fredagshälsning innan jag går till jobbet. Så här blond blev jag igår kväll, men jag sitter just nu med ännu en färgning i, så det skall bli riktigt, riktigt ljust. Tanken är något sådant här:

Sedan såg jag en makalöst fin dokumentär igår, The genius of Dahl, givetvis om Roald Dahl.

Kolla vettja! Nu skall jag tvätta ur håret och gå och knega, sedan vankas öl!

Möt mig på Rialto om du har din längtan kvar.

Idag har varit en bra dag. Först spenderades den på Beckmans och det var ännu roligare idag än i onsdags och vi gick över tiden även idag vilket jag älskar när man gör. När det känns motiverat och man inte bara måste bryta upp i det som fortfarande händer.

Efter Beckmans mötte jag min mamma och vi åkte till Odenplan och Stadsmissionen, jag hittade två böcker som hon köpte till mig som jag skall få i födelsedagspresent. Så nu gäller det att glömma bort vilka det var och spela riktigt överraskad när dagen kommer. Sedan gick vi till mitt absoluta favoritkonditori i hela världen, Ritorno. Jag är där allt för sällan, vilket inte är så konstigt med tanke på att jag bor i Norrtälje och inte i Vasastan men ändå. Jag beställde som vanligt deras underbara potatisgratäng och kaffet var, om möjligt ännu godare idag. När mamma var tvungen att åka tillbaka till jobbet satt jag kvar i ett par timmar, läste en bok och skrev. Jag skulle kunnat sitta där hur länge som helst. Nytt löfte blir att spendera minst ett par timmar varannan vecka där. Bara för att får vara och vara ifred. Ritorno påminner mig en hel del om Ulf Lundells låt Rialto, antagligen för att jag när jag var yngre trodde att Ritorno faktiskt hette Rialto men det är något med stämningen också.

Sen har jag kommit hem, handlat, lagat mat, bakat och fixat och donat. Sen vet jag inte vad som hände. Jag ramlade i på något jäkla klipp med romantiska komedier. Och förutom några få klassiska 80/90-tals undantag (Tänk 16 candles, Nothing Hill, 10 orsaker att hata dig, som ja, antagligen mycket är av nostalgiska anledningar) så hatar jag romantiska komedier. Men ändå fastnar jag i vissa av dem i alla fall men det slår aldrig fel, efter varenda eviga en känns det som om jag bokstavligen slängt bort tid. Vilket jag inte alls kan känna igen att jag gör med någon annan filmgenre, inte genomgående på samma sätt i alla fall. Och okej, det finns några nutida filmer som jag klarar av också även om jag just precis nu endast kan komma på Juno och jag vet inte ens om jag skulle kalla den romantisk komedi, antagligen inte, men någon annan måste det ju finnas som jag uthärdar. Men jag blir så arg på mig själv. Så nu slänger jag på Zombieland i bakgrunden och fixar och donar.

Och hallå! Har ni märkt att det är fredagkväll och jag är hemma? Personligen är jag stolt som en kycklingmamma över mig själv! Detta mina vänner har inte hänt på väldigt länge. Och ja… det kanske har lite att göra med att min ständige vapendragare är i Italien med sina bröder istället för att bjuda mig på öl som en god granne och vän borde göra. Men ändå, någon form av guldstjärna borde jag väl ändå få?

Yngve yvs över sin ypperliga ylle-ytterrock.

Nu har vi kommit in i de glesbefolkade boklandskapen men hyllorna gör sitt bästa.

Young Frankenstein av Gilbert Pearlman, bygger på den makalösa Mel Brooks filmen som alla borde se flera gånger om i sitt liv.

You can do it, Charlie Brown! av Charles M. Schulz. Jag är egentligen inget Snobben fan, men det skulle ju kännas rent hjärtlöst att göra sig av med denna ändå.

The World Will Be Watching

Jag har hållit mig lite borta från bloggosfären ett tag i alla fall, för jag märkte att den svämmade över av folk som hade sett Hungerspelen och jag hade ingen aning om när jag själv skulle hinna se den så jag ville inte få mina intryck förstörda. Men igår kväll såg jag den! Med popcorn i ena handen och Trocadero i den andra vandrade jag tillsammans med tre vänner in i den, hör och häpna, tomma biosalongen med plats för 160 personer. Filmen har bara gått i fem dagar men i Norrtälje var tydligen rusningen över. Nåja, inte för att jag klagar egentligen, jag slapp ju folk som levde om och störde. Men ändå man vill ju att salen skall vara full och att alla skall sitta hänförda.

Hur som helst, jag tyckte filmen var fantastisk! Jag älskar att man fick se så mycket av allt som hände innan spelen faktiskt började. Och att spelen också fick en så pass stor del. Bra balans. Och fruktansvärt vad snygg filmen var! Till viss del önskar jag att jag hade läst om boken relativt nyligen men det finns givetvis fördelar med att inte ha gjort det också. Visst finns det vissa saker att anmärka på och sakna från böckerna men jag tycker ändå att filmen var makalös och att den höll sig bra till originalet. Skådespelarna var duktiga även om de ibland inte alls stämde överens med hur jag föreställt mig dem men det är väl sådant med man får leva med. Och som jag nu längtar efter de andra delarna, och att äntligen få läsa vad ni har tyckt om filmen!

Da Capo-onsdag: Breakfast at Tiffanys

Ja jag vet, vi pratade om den rätt nyligen när det var dags för F, men åh, det är ju en så bra bok att man egentligen borde tala om den varje dag. Egentligen skall den väl kallas långnovell eller kortroman eller novellsamling om man tänker på de övriga två också men egentligen spelar det ingen roll vad den kallas för den är lika bra oavsett. Skriven av Truman Capote och kom ut redan 1958. Filmen må vara bra men boken är som vanligt ack så mycket bättre.

Annat som också är bra är de två olika filmerna om själva Capote, Infamous och Capote, den senare med Philip Seymore Hoffman som aldrig gör en besviken. Jag tror för övrigt att han kunde ha blivit en stålande Professor Moody. Hur som helst, sidospår åt sidan, läs boken!

Ellen Dellen Du von Essen

Extremely loud and incredibly close av Jonathan Safran Foer, en fantastisk, fantastisk bok som jag talat om förut. Nu taggar jag bara för att få se filmen och mina förväntningar är skyhöga.

En försvunnen värld av Sir Arthur Conan Doyle, han skrev ju inte bara Holmes böcker och denna är om en expedition till Afrika där dinosaurier påträffas om jag inte fått något om bakfoten, alltså har jag inte läst den ännu.

En förlorad värld av Evelyn Waugh, läst början av, sett början av serien och sett hela filmen. Det är dags att det kommer en dag vigd helt åt denna dag, jag tänker mig att den borde läsas medan man åker i en eka med spetsparaply eller på en picknick filt i en park.

En studie i rött också av Sir Arthur Conan Doyle, den allra första Sherlock boken och ett mästerverk på alla sätt och vis.

En kyrkogård för galningar av min för alltid like älskade Ray Bradbury, denne har jag dock inte läst ännu, jag spar ju på hans böcker, en per år tänker jag. Men jag kan inte tänka mig att jag blir besviken.