Jag vet att detta är en bokblogg. Men Håkan stiger över alla gränser så nu tänkte jag prata om han senaste skiva Det kommer aldrig va över för mig, skivan kom ut i onsdags och sedan dess har jag lyssnat på den konstant.
Jag hade verkligen väntat och längat i månader, och när titelsingeln kom ut kändes det som om jag inte kunde bli besviken. Det var ett mästerverk som var på väg ännu en gång. När skivan väl släpptes så lyssnade jag på den i salig andakt, varje textrad var perfektion. ”Jag kommer älska dig när jorden gått under För jag tänker aldrig dö, nej Det kommer aldrig va över för mig” Eller kanske ”Fast du vet att hälften av alla som kämpar går under. Hälften av de som älskar exploderar.” Eller ”Vill du ha en idiot, lägg din hand i min.” Ännu en vår är räddad. Det går inte att vara övergiven när det finns sådana som Håkan att falla tillbaka till. Och i tacken på skivomslaget skriver han ”Tack till dig. Alltid till dig.”
Just nu är Du kan gå din egen väg min stora favorit, stammandet är fullkomligt genialt. Och låten efter det, När lyktorna tänds är som ett löfte om att allting kommer bli bra. Som det alltid är med Håkan. ”Men kärleken skonar ingen.” Lyssna på hela skivan nu och känn hur allting blir bättre.
Jag tänkte inte göra top ten tuesday idag, för ämnet, som var böcker jag tänker läsa i vår, känns det som att jag redan gått igenom på senaste tiden. Istället tänkte jag prata om Gustaf Fröding. Eller snarare kanske tonsättningen av hans poesi som Mando Diao tog sig an för ett tag sedan, Strövtåg i hembygden har säkert inte gått någon förbi. Och det är en fantastik skiva. Både musikaliskt och lyriskt. Som exempel kan vi titta på En sångarsaga;
(Deras energi i denna video får väga upp för att det är någon form av flöjt som låter obehagligt dissonant.)
Hur som helst.
”Har jag ej älskat någon,
en som var huld och vän,
sov jag och drömde jag, låg jag
ej emot kvinnoknän,
medan den mörkröda solen
sjönk bakom ekar hän”
Är en fantastisk vers. Likaså denna:
”Som hav i svallning,
när vinden kommer,
som våg i vandring
gick suset fram
av dagens aning
i Hadesnatten
fördold och hemlig
och undersam.”
Och i den där versen böljar sig musiken verkligen fram, mjukt och kluckande och genialisk. Men att Mando Diao har gjort denna skiva har uppmärksammats så, Frödings texter, håhå jaja, och ja, det är fantastiska texter och dikter. Men Mando kan ju själva också.
”And all the love I’ve got in here
You’ve just killed you peasants
didn’t even care
The love I had in store you raped for more
And all the dreams I had in here
you’ve just stolen
You peasants didn’t even care
But the dreams I had for her you cannot touch,
my golden hand
‘Cause it’s guarded by your promises
yeah, yeah, yeah!!!
Honey I love you, like the summer falls
And the winter crawls you’re above and beyond me
Honey I love you, like the summer falls
And the winter crawls you’re above and beyond me”
”Didn’t know that i could walk through fire
I didn’t know that that was my desire
I wanted to be whole again
But you where never there to take my hand
I’ve flown away
I’ve flown away
And i’ve flown away
Cause i’ve got no more tears to give you after this
I’m gonna lock my heart and throw away the keys
I hope my love will carry on
My love i won’t forget you when I’m gone”
Och sedan har vi ju texternas okrönte konung. Jag har pratat om honom förut så ni vet säkert vem jag menar. Håkan.
”Jag var tvungen att förändra nånting
Du hade just lämnat mig
Jag vakna upp och höll om en dunk gin
Men i drömmen jag just drömt höll jag om dig
Och jag såg min ungdom
trampa gasen i botten
och sen köra rakt in i en bergvägg Man måste dö några gånger innan man kan leva”
Eller varför inte;
”Varje moln är trasigt
Du räknar allt sorgligt natten lång
Och hon du älskade en gång
Och kanske älskar än
Spelar det någon roll?
Nej kanske ingen
Kanske allt egentligen”
Det är lite oklart vart jag vill komma med detta inlägg, det inser jag. Vi vet alla att texten gör hälften av låten ändå. Men på torsdag, då släpps Håkans nya singel. Och nog för att böcker är bland det bästa som finns, ingenting har dock hjälpt mig ur saker som Håkans musik. Alla tårar dom torkat eller låtit rinna. ”Det kommer aldrig va över för mig” heter den. Och jag har väntat sen ”2 steg från Paradise” nästan. Det är på tiden, det är sannerligen dags nu för ännu ett mästerverk.
Idag tycker jag vi lyssnar lite på musik. Temat för dagen är dramatiska sångerskor som man bara måste älska. Pampiga låtar som passar bra när man diskar och livet är sådär jävligt och det börjar snöa, igen. Det är mycket 80-tal, men det är odödligt så det gör ingenting.
Pat Benatar är så sjukt härjig och bra här. När jag tvivlar på allt är denna bästa botemedlet.
Ingen är ju som Bonnie så hon får vara med två gånger.
Robyn måste ju få vara med, inte nog med att hon är så begåvad, sjukt vettig verkar hon också.
Annika Norlin är ju också som en norrländsk skatt att lyssna på när hemlängtan blir för stor.
Det får räcka så för idag, men det var sannerligen inte så lite det heller.
Denna stora fina bok är alltså en målar bok, ni vet en sådan där man skall hålla sig inom linjerna och färglägga. Även om jag kan tänka mig att den kreativa Andy hade låtit oss göra precis vad vi behagade med hans målarbok. Personligen tänker jag inte skända den alls. Den skall bara finnas till som inspiration, ligga framme på soffbordet och stoltsera med sin prakt. Bli bläddrad i och helt enkelt vara allmänt snygg som den är.
Jag tyckte verkligen om denna bilderbok, och det finns ett särskilt vemod över den som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Som en stillsam ensamhet ungefär. Bilderna är fantastiska och formen också. En mycket fin bok att ta fram och läsa flera gånger. Finns även som kortfilm att kolla på här.
Ja, musiken finns ju där. Den som jag själv älskade och andades i samma ålder och fortfarande. Men det är också huvudsakligen det som håller mig intresserad. I efterhand minns jag inte mycket mer vad som fångade mig. Det räcker inte hela vägen fram och stundtals blir jag irriterad på nästan varenda karaktär. Jajo på läsvärd men inget jag kommer läsa om eller tänka mycket på efter läsandet.
Jag funderar på att brodera texten till denna låt, By your side av CocoRosie och skrälla till det med krummilurer, rosor och spiraler och annat tjusigt ni vet. Men jag är lite tvivlande ändå, antingen tycker jag att den är helt fantastisk, på ett obehagligt vis, eller så är den helt enkelt bara för hemsk. Men sådant kanske också måste få finnas? Så, vad tycker ni?
Här är texten om ni vill läsa också!
I’ll always be by your side
Even when you’re down and out
I’ll always be by your side
Even when you’re down and out
I just wanted to be your housewife
All i wanted was to be your housewife
I’ll iron your clothes
I’ll shine your shoes
I’ll make your bed
And cook your food
I’ll never cheat
I’ll be the best girl you’d ever meet
And for a diamond ring
I’ll do these kinds of things
I’ll scrub your floor
Never be a bore
I’d tuck you in
I do not snore
I’d wear your black eyes
Bake you apple pies
I won’t ask whys
And I try not to cry
I’ll always be by your side
Even when you’re down and out
I’ll always be by your side
Even when you’re down and out
And its nearly midnight
And all i want with my life
Is to be a housewife
Is to be a housewife
‘Cause it’s nearly midnight
And all i want with my life
Is to die a housewife
Is to die a housewife
I mitt liv finns det två otroligt viktiga män. Vi har givetvis Harry Potter, som redan har fått sin beskärda del kärlek här. Och sedan har vi Håkan Hellström. Givetvis finns det andra bokkaraktärer och artister som jag borde strö kärlek över, men Håkan, och Harry, jag var där när det hände om vi säger så. Jag har aldrig sett Bruce Springsteen på Ullevi men jag har stått längst fram på oräkneliga Håkan Hellström konserter, jag har säkert fem par converse signerade av honom. Jag har alla hans skivor på vinyl och har förhandsbeställt varenda en av dem från och med andra albumet. Jag har Håkans uppträdande på Allsång på Skansen inspelat på VHS. Det är på den nivån. Och det är inte konstigt. Håkan är geni, både musikaliskt och som textförfattare.
Så det är inte utan anledning min utgåva av Färdlektyr från 2003 är extra tummad. Det var då Håkans novell Jag och Frank Sinatra var med.
Jag kanske inte står längst fram på konserterna längre, eller går i trasiga converse med hans namn över. Men Håkans porträtt står fortfarande inramat på mitt nattduksbord, skivorna är fortfarande väl spelade och varje gång jag hör ”Nu kan du få mig så lätt” är jag 17 år och olyckligt kär.
När Sam träffade Grace var han en varg och hon en flicka och deras kärlek verkade omöjlig. Till slut lyckades de finna ett sätt för honom att bli en pojke och de kunde äntligen vara tillsammans. Där borde deras berättelse ha slutat, när de var som lyckligast. Men det förflutna hinner upp Grace då vargviruset som alla trott hon var immun mot, förvandlar henne till varg och skiljer dem åt. Sam måste hitta ett sätt för henne att åter bli människa, men tiden är knapp då stadens invånare står i begrepp att utrota vargarna i Mercy Falls en gång för alla.
Jag tyckte verkligen om Frost, den nya outforskade världen den erbjöd. Vargarna och kärleken. Feber gick i nästan samma spår men med lite mer stapplande steg framåt och levde inte upp till sin föregångare. Och nu har jag läst den tredje och avslutande delen om Grace och hennes vargar, För evigt, och jag vet inte riktigt, men jag är aningen besviken.
Jag hade tänkt mig att ettan skulle vara bra men inte bäst, tvåan lite mer medioker och sedan skulle allting slutas med ett otroligt bang, på äkta dramaturgisk kurva vis. Men det räcker inte till. Det är samma personer som tidigare, inga direkta nyheter i vad som finnes i denna värld upptäcks, kärleken är fortfarande för evigt och folk antingen hatar vargarna eller gör allt för att rädda dem.
Men det är en bra bok, om jag som vanligt bortser från dikterna och låttexterna, den är på inget vis dåligt skriven eller ofullständig. Det är bara det att jag hade önskat mig något extra, något mer som final. Som det är nu ser jag nästan Frost som allra bäst om det hade fått vara självständig, och de två fortsättningarna som överflödiga, även om de klart är läsvärda nu när de ändå existerar.
Jag överväger att någon gång i framtiden ge Stiefvater en andra chans med någon av hennes övriga böcker, Scorpio Races eller Raven Boys, men det får i så fall vänta.
Jag sitter som bäst i solen och skriver på min C-uppsats och tänkte passa på att ta och tipsa om jäkla bra musik. Tio top hits som förgyller vilken dag som helst. Givetvis går alla strålande att dansa runt till.
Vilken pärla Bonnie är, denna låt är bland hennes bättre, maffig och pampig och man vill bara bli övergiven i spöregn när man hör den.
När jag var 15/16 kanske började jag varje morgon med att lyssna på denna och I can’t get no satisfaction på högsta volym innan jag gick till skolan. Borde kanske börja med det igen.
Fulländad låt utan dess like, det går inte att vara still till detta mästerverk
Ren och skär soul när den är som allra bäst, när det gör som allra ondast och när det svänger som allra mest.
Och Neil Young, vilken man alltså. Vilka stämmor.
I pull you close now baby but when we kiss I can feel a doubt, I remember back when we started, My kisses used to turn you inside out
Så fruktansvärt svängigt att man inte vet vart man skall ta vägen. Lite vill jag vara Cecilia.
Det är sådant schwung i denna låt också. Får mig osökt att tänka på en annan hit…
Nämligen denna godbit. Båda dessa är så bra till att gå till. Man tar så rediga steg till dem.
Och så till sist denna gamla klassiker som det verkligen osar vår om!
Redan är vi på H! Detta var en av det svåraste att begränsa sig till, jag hatar ju som bekant att begränsa mig!
Hungerspelenav Susanne Collins, inte kunde jag låta bli att välja denna bok, speciellt inte när den överhypade filmatiseringen kommer om bara ett par dagar. Och ja, jag taggar precis som alla andra!
House of Special Purposesav John Boyne, hittade den på Myrorna innan jul men har inte velat läsa ännu för först vill jag läsa hans Pojken i randig pyjamas.
Harry Potter och…jag kan inte välja, vilken som helst av de sju, men de är ju alla av J.K. Rowling i alla fall. Och alla favoriter.
Detta är den blogg där jag kommer skriva om böcker, en hel del om nya men också mycket om gamla böcker. Annat som rör böcker och som jag tycker är fint kommer jag också att skriva om.
Vill du kontakta mig kan du göra det på:
clara.the.curious.case@gmail.com
