Harry Potter omslag.

Jag vet inte riktigt hur jag trillade över detta, och jag har säkert sett och förfasats över detta förut, men har ni sett de italienska omslagen till Harry Potter-böckerna? Jag kan inte förstå dem, titta själva.

Jag googlade runt på lite andra omslag också, och hittade däremot dessa urtjusiga, vad jag förstår fanmade oslagen, jag vill hur gärna som helst ha dem.

Och tillslut måste vi ju såklart prata om de nya brittiska omslagen som kommer komma, jag tror de kan bli fantastiska. Hittills har bara första släppts men jag läste någonstans, minns inte var, att när man sedan ställer de alla sju tillsammans kommer något hemligt framträda eller en extra överraskning eller något sådant. Mycket lockande.

För en bokälskande detektiv är det alltid mödan värt.

Häromdagen lade Miriam ut denna bild på sin instagram. Ni ser va? Fulländade böcker och goda tävlingsmotståndare till Penguins böcker i klotband. Dessa har guld och annan typ av flärd både på ryggarna och framsidorna. Det visade sig dock att böckerna var en av Miriams vänners och att de var köpta i det avlägsna Amerikat. Så jag började googla. Och googla. Googlade lite till och tittade närmare på bilden efter bra sökmarkörer. Och till slut lyckades jag hitta dem!

Det visade sig vara Barnes and Nobles leather bound classics, vissa av dem finns på Adlibris, till ett pris emellan 150 till 250 kronor. På Barnes and Nobles finns dock alla 77! titlar från 9 dollar till 18. Och de skeppar till Sverige. Jag vill givetvis ha dem alla, men här är några av de som står högst upp på önskelistan just nu.

Några fina omslag.

Ikväll vill jag bara visa er ett par bilder på bokomslag som jag tycker är allmänt fina och som förtjänar en liten stund i rampljuset. Klicka på bilderna för att läsa mer om böckerna.

Böckernas ryggrad.

 

 

 

Fler böcker med fiffiga bokryggar, tack! Det är ändock dem som syns när böckerna står i hyllan!

 

Torsdag hela veckan.

Idag skall jag börja mastodontjobba för denna sommar. Varannan vecka stängning, varannan vecka öppning. Inleds på en torsdag. Och jag kände att jag måste inbilla mig att även fantastiska saker kan inträffa en torsdag. Så här har ni en hel bunt tjusiga torsdagsböcker.

Klicka på bilderna för goodreads-sidorna. Och två frågor ställer jag mig efter detta inlägg, 1# Vad menas egentligen med begreppet torsdagsbarn? Hur många böcker som helst har det namnet verkar det som. Och 2# hur skall det gå för Thursday och Lady?!

3:15. Dansa.

Nummer 3, en bok som har med en ovana jag har att göra.

Jag har nog många ovanor. Snus, öl och grabbar är några av lasterna i alla fall. Men, jag dansar också. Ofta och antagligen inte så vackert och överallt och ivägen och stampande och jag har himla roligt i alla fall. Men men. Sedan, för att koppla samman med boken lite mer än med titeln, Dansar med vargar, så har jag en dålig vana att vara övertygad om att jag varit det ena eller andra i ett tidigare liv… Ja det är verkligen inte smickrande, indian, rom och sjöjungfru (detta är även belägg för att inte behöva äta fisk…) inbillar jag mig själv ivrigt, och oskyldiga stackare som får höra på, att jag varit oftast. Men det är lika bra  att ta det säkra före det osäkra, jag skulle ju kunna ha varit det.

”Eskapism är en så oändligt känslig sak”

Titel: Utopi #5

Chefsredaktör: Fabian Göranson

Förlag: Kolik Förlag

Utgivningsår: 2012

Sidantal: 128

Betyg: 5/5

Recensions-ex: Nej

Äntligen är jag ikapp och där jag skall vara i frågan om Utopi. Jag har nu läst det som finns och kan nöjt sitta still och sakta invänta nummer 6.

Kan man säga att Kim W. Andersson är temat för detta nummer? I alla fall är det han som har gjort omslag, det är en flera sidor lång intervju med honom och utdrag ur hans nya serieroman Alena. Och karln ritar verkligen makalöst bra! I övrigt är nummer fem fullspäckat med allt möjligt, jag har blivit en riktig sucker för Fabian Göransons ledare som alltid sätter tonen för tidningen så fint. Loka Kanarps Råttmänniskan är fulländad i dess enkelhet och Emil Maxén & Ludwig Sjöbergs Christer Fugelsang – Kungen av Rymden är fullkomligt klockren. För första gången kan jag också tillåta mig själv att läsa Nancy Peñas serier då Tea time, som var en fortsättning på Katten och kimonon, ersatts av Havets Gille. Hela tidningen är underbar, och denna prenumeration kan vara den bästa present jag gett till mig själv.

Black friday.

”Well I don’t wanna break up the meeting or nothin’, but she’s somethin’ of a cunt, ain’t she Doc?”

Jag satt precis och grät lite till dokumentären Landet som inte längre är, sådana gör mig fruktansvärt sorgsen fastän det är så förbannat fint. Hela den svunna tiden som aldrig kommer tillbaka och så mycket så många människor fick uppoffra och hur lätt vi har det nu. Och denna låt framkallar precis samma känsla. Texten är så kort men den är genial och berättar ett helt liv, titta här bara:

Ett kort som fick mig att minnas
Sex decennier sedan redan
Jag stod nära honom och hans andedräkt i nacken

Jag tror jag gjorde något fel för han åkte bort
Vart är inte gott att veta men det fanns alltid kvar att göra på gården
De behövde en och inte många kvar på byn och ingen som jag tyckte om
Jag antog väl att nån gång, men inte

Men nu till trevligare, eller ja trevligare och trevligare, saker, Gökboet går på TV just precis nu. Jag tycker att Jack Nicholson gör rollen som McMurphy strålande. Det är en av de få filmatiseringar där jag har svårt att avgöra om jag älskar filmen eller boken mest.

Jag ordinerar därför alla bakfulla nyårsfirare, eller ickebakfulla, att, i fall det omöjligen skulle falla sig så att det inte redan skett, se filmen, läsa boken eller helst både och.

Här ser ni några av de finaste omslagen:

Och här är de som finns att köpa just nu, den svenska är ovanligt snygg och kostar dessutom bara 37 kronor, klicka för länkar:

Fantastiska fakta.

God jul och god fortsättning allesammans! Jag hade en strålande jul och fortsätter att ha ett strålande jullov. Höjdpunkten, som vanligt på julafton var såklart Karl Bertil Jonsson. Och julmaten, all den jag lagat i flera veckor var precis så god som jag hade hoppats. Även om matkoman inte är att längta tillbaka till. Självklart var även julklapparna till belåtenhet, även om jag inte fick några balettskor, förstår inte varför ingen tror att jag skulle bli en strålande ballerina mer än mig. Men jag fick en hel hop med böcker så jag tänkte visa dem. Men lite pö om pö för att inte visa allt fantastiskt på en gång.

Först och främst, den efterlängtade Alienologi, snart är min samling komplett. Jag älskar dessa böcker, flikar och hudprover och brev och allt man kan önska i en bok med fabricerad fakta.

Och så dessa två, mor och bästa vännen har uppenbarligen snappat upp att jag uppskattar imaginära faktaböcker.  The Zombie Combat Manual kom verkligen lägligt för dagen innan julafton utbröt en hätsk diskussion om vilket svärd som bäst lämpar sig i närstrid med en zombie, (jag propsade för sabeln), och i denna finns bland annat ett strålande avsnitt om hur många zombier specifika vapen klarar av att döda, och vad det kräver av zombiejagaren. Fantastiskt eller hur! Boken är redan bästa vän med min Zombie Survival Guide och de chillar tillsammans i hyllan för fullt.

Sist för idag är den underbara Raising Unicorns, självklart vill jag, precis som ni med antar jag, ha en hel farm med enhörningar och nu har jag alla tips och trix för att göra detta så pass framgångsrikt som möjligt. Såklart kommer jag recensera dessa utgående när jag haft tid att sätta mig ned att läsa dem mer än fem minuter här och där. Men tills dess får ni, tyvärr, nöja er med dessa små smakprov.