Titel: Jag, en

Författare: David Levithan

Förlag: X Publishing

Sidantal: 336

Utgivningsår: 2013

Betyg: 4/5

Recensions-ex: Ja

”Jag vaknar.

Det första jag måste göra är att ta reda på vem jag är.

Det handlar inte bara om kroppen, om att slå upp ögonen och se efter. Kroppen är det som är lättast att anpassa sig till om man är van vid att vakna i en ny varenda morgon. Det är livet, kroppens sammanhang, som kan vara svårt att begripa sig på.”

Så här lever En. Vaknar upp i en ny kropp varje dag. Varje dag ställs En inför nya situationer, nya relationer, nya sammanhang. En ny familj, nya vänner. Men ingenting varar. Ingenting får en fortsättning. Om man byter kropp varje dag är det otänkbart att knyta an till någon. Omöjligt att hitta kärleken.

Det är konstigt, hur det blir. Jag fick hem boken en dag och var så där ljummet sugen på att läsa den just då. Sen kom en kväll och jag kunde inte somna, jag vred mig och täcket i timmar innan jag gav upp. Tillslut klev jag ur sängen och tog den första boken jag hittade i mörkret och det blev denna. Knappt tre timmar senare började solen stiga upp och boken var utläst.

Det är verkligen en fin bok. Språket är fint, En är fin, Rhiannon är fin, det är fina referenser till fina böcker, det finns en växlande hoppfull och växlande hopplöshet i boken som också är fin. Visst finns det några småsaker jag inte klarar av, som när En och Rhiannon sjunger och tittar varandra djupt i ögonen, där går gränsen för vad jag klarar av i smörighet. Det blir för mycket ‘Det är så här man ska göra’ istället för ‘Så här gör vi just nu för att vi måste’. Visserligen var klockan nästan sex när jag slog ihop boken, men det känns som om att antingen missade jag något i slutet, men jag tror inte det, eller så borde det komma en fortsättning, jag tycker nog att det blev allt för öppet. Alla delar knöts inte saman.

Kort sagt, det är mycket som bär, och ett par, få saker som brister. Men om ingenting annat så är det en bok som tar en igenom en sömnlös natt, och det är inte alla som klarar av ens det.

Jag hade verkligen väntat och längat i månader, och när titelsingeln kom ut kändes det som om jag inte kunde bli besviken. Det var ett mästerverk som var på väg ännu en gång. När skivan väl släpptes så lyssnade jag på den i salig andakt, varje textrad var perfektion. ”Jag kommer älska dig när jorden gått under För jag tänker aldrig dö, nej Det kommer aldrig va över för mig”
Eller kanske ”Fast du vet att hälften av alla som kämpar går under. Hälften av de som älskar exploderar.” Eller ”Vill du ha en idiot, lägg din hand i min.” Ännu en vår är räddad. Det går inte att vara övergiven när det finns sådana som Håkan att falla tillbaka till. Och i tacken på skivomslaget skriver han ”Tack till dig. Alltid till dig.”

Just nu är Du kan gå din egen väg min stora favorit, stammandet är fullkomligt genialt. Och låten efter det, När lyktorna tänds är som ett löfte om att allting kommer bli bra. Som det alltid är med Håkan. ”Men kärleken skonar ingen.” Lyssna på hela skivan nu och känn hur allting blir bättre.

För ett tag sedan hittade jag denna, Om inte nu så när, på loppis för en femma. Och jag har blandade känslor för Thors böcker, En ö i havet-serien älskade jag för flera år sedan, men när jag läste Fyren och stjärnorna för ett tag sedan var jag inte imponerad. Dock verkar denna vara riktigt bra sommarläsning.

Min samling med Syskonen Baudelaires olycksaliga liv-böcker har fyllts på ytterligare, nu saknar jag bara del 7, 8 och 11.

Goda omen hade jag för flera år sedan, men jag vet inte vart den tagit vägen, så nu är den fyndad på loppis och min igen. Dark places skall ju vara obehaglig, men alla verkar ju älska den, så en dag kanske jag törs. Och när de kostade fem kronor även dessa är det inget att knussla om.

Bredvid min praktikplats finns det ett Röda korset vilket alltid visar sig vara ett fyndställe. Alla pocket fem kronor. Så när jag hittade Taken at Dusk, Awake at Dawn och Born at Midnight slog jag till direkt trots att jag inte vet något om dem förutom bra betyg på goodreads. Verkar vara helt olästa alla tre dessutom!

På samma ställe hittade jag även Evermore som jag kanske inte är jättetaggad på, men jag är villig att ge den en chans.

Och tillsist hittade jag även Skinned där. Jag hoppas verkligen inte den påminner allt för mycket om Uglies-serien som jag direkt tänkte på, och inte tyckte om, men åter igen, fem kronor.

Häromdagen kom den otroligt efterlängtade Den mörka staden, jag har väntat och hoppats och längtat hur länge som helst känns det som. Nu börjar jag undra om jag skall läsa om del ett och två innan för att optimera upplevelsen, vad tycker ni?

Även Hemlös har jag väntat på hur länge som helst, och igår kom den äntligen, dock efter att jag fotat allt annat såklart. Jag började läsa mangan för del två men slutade för att det skulle vara så hemskt när den var över, men nu kan jag läsa klart den när jag äntligen har del tre att frossa i. Tack Styxx för båda!

Häromdagen damp även Kretsen oväntat ned i brevlådan. Jag har tidigare läst Stiefvaters Mercy Falls serie och tyckte den var ojämn, men trevlig. Så det ska bli roligt att se vad detta kan bli.

Även Rädda mig inte kom farandes, mycket efterlängtad. Den har jag redan läst ut, men recensionsdagen är några veckor fram så jag får hålla ut. Tack B.Wahlströms för båda!

För en vecka sedan var jag på ungdomsboksfrukost hos Rabén och Sjögren, vilket kan vara bland det trevligaste som finns, författare som pratar om sina böcker och kaffet är gott. En goodiebag fick man även och där låg bland annat Barnkolonin, författaren talade så fint om den så att jag blev riktigt sugen.

Även en okorrigerad utgåva av Den femte vågen låg däri, och jag är hemskt taggad, den har inte ens kommit ut på engelska ännu och är sjukt hypad och verkar riktigt, riktigt bra. Tack Rabén och Sjögren!

Min samling med lila Fenix böcker har också utökats, som synes har de dock bytt format… Av någon anledning är de tre senaste böckerna en knapp halv centimeter kortare… Happ…

Detta kanske ni har sett på min instagram redan, men jag slog till och köpte en Stringhylla tillslut, jag hade fått en 20% kupong på valfri vara på Åhlens så det kändes som att det var dags. Där finns nu mina nyaste, eller nyligen utlästa böcker. Vintageparty fick jag från Norstedts för ett tag sedan, recension kommer. Jag, En ligger där uppe och skvalpar och väntar på recension, Hemligheternas rike är jag också hemskt taggad på, 1Q84 del ett och del två fick jag av mamma i påskpresent, skall läsas när jag fått tag på del tre. Barnmorskan i East End kom också för ett tag sedan, så jag har sannerligen gott om läsbart nu för tiden.

Har ni läst någon av böckerna eller vilka vill ni helst läsa?

Förra helgen köpte jag några härliga gamla Acke serietidningar och blev så himla sugen på att läsa mer när de var slut. Så vem Acke gifter sig med känns som någonting jag verkligen måste veta. Archie marries ligger alltså hemskt högt upp på önskelistan.

Jag skulle även vilja prova mangan till Beautiful Creatures, känns som om den faktiskt skulle kunna vara riktigt lyckad.

Vampire Academy serierna har inte min favorittecknarstil, vad jag har sett hittills i alla fall, men jag är sugen på att pröva i alla fall första innan jag bestämmer mig.

Jag ligger även efter och det är hög tid att jag skaffar del 6, Totalt jävla mörker, i Walking Dead serien.

Sjukt taggad är jag även på Kampen om järntronen, helst får den komma ut så fort som absolut möjligt.

Top fem listan just nu, vilka är ni mest sugna på?

Titel: Beautiful Creatures

Författare: Kami Garcia & Margaret Stohl

Förlag: Semic

Recensions-ex: Ja

Betyg: 4/5

Så Beautiful Creatures var inte alls vad jag förväntade mig. Egentligen visste jag inte vad den handlade om, för ett par månader sedan såg jag en kort trailer för filmen med den ack så tjusiga Jemory Irons, han är dock det enda jag minns, vad den faktiskt skulle handla om gick mig helt förbi. Jag misstänkte däremot att det skulle vara någon form av typisk paranormal romance med triangeldrama, det klassiska kittet ni vet. På grund av detta tog det mig säkert fem, tio sidor innan jag verkligen fattade att det var en manlig huvudroll. Vilket får mig att dels tänka över vad jag läser ordentligt, bortsätt från böckerna om Isfolket har jag ingen aning om när jag senast läste en bok med en manlig huvudkaraktär. Vad som förut brukade vara ett ungefär 50/50 perspektiv har helt skiftat och jag tror jag måste börja reglera mitt läsande en aning. Läsa böcker av manliga författare händer också betydligt mer sällan än tidigare, förr var det nästan helt tvärt om, vilket såklart inte heller är fördelaktigt. Men nästa bok jag läser blir förhoppningsvis av en manlig författare eller med en man i huvudrollen. Matriarkat istället för patriarkat är ingenting jag strävar efter.

Nog om det. Beautiful Creatures visade sig vara en mycket mer fascinerande läsning än vad jag trodde. Visst var det den klassiska kärleken vid första ögonkastet, men genom drömmarna Ethan har övertalas i alla fall jag om att det var betydligt mer förutbestämt än att Ethan och Lena bara såg varandra och så var det kärlek. Relationen får även byggas upp, Ethan tvivel på huruvida han och Lena är ett par eller inte trots att de är tillsammans så mycket tar bort det som ofta annars brukar beskrivas med självklarhet. En sak som alltid skaver med mig med denna typ av småstadsskildring är dock invånarantalet. Det kan vara en sådan sak som jag verkligen tänker länge och väl på. För med mina svenska, och kanske norrländska ännu mer, mått mätt är den typ av småstad som porträtteras inte min definition av det. Det finns tillräckligt många skolelever för att hålla en rejäl bal men för få för att ha två skolor, och samtidigt så pass få invånare för att man skall ha koll på varenda granne och så vidare. Jag vet inte varför jag tänker så mycket på det, men oavsett får jag aldrig matematiken att gå ihop.

Jag gillar dock hur den amerikanska södern visas upp, hur den passar in på min voodoo, träsk och stark mat, men utan att den känns schablonartad. Miljöbeskrivningarna är riktigt lyckade, och karaktärerna också. Tillexempel Amma är en fantastisk karaktär som jag verkligen ser fram emot att läsa mer om i fortsättningarna. Visst får jag många gånger påminna mig om att Ethan och Lena bara är 15 och 16 år gamla och det känns stundtals inte jättetrovärdigt, ibland verkar de minst fem år äldre än sina jämngamla men det är inte lika illa som det ibland blir. Magin då? Besvärjarna är ett spännande släkte, och jag är förtjust i konceptet att även om Lena vet vad hon är så upptäcker hon det mesta tillsammans med oss läsare. Och fortfarande är det många hemligheter och mysterier att nysta ut kvar till följande böcker så det ser jag sannerligen fram emot. Speciellt vad Ethans roll är i det hela.

Titel: Farlig Förmåga

Författare: Jessica Spotswood

Förlag: Rabén och Sjögren

Recensions-ex: Ja

Betyg: 4/5

Farlig förmåga gjorde mig också lite förvirrad med matematiken i början, men denna gång med när den utspelade sig. Det visade sig dock att det var att ge upp och acceptera att detta är ett alternativt förflutet helt och hållet. Det må inte vara en klassisk fantasy då den egentligen befinner sig i vår värld, men hur denna värld har styrts har sett helt annorlunda ut. Och ja. Det finns häxor också.

Cate är bra på många sätt, stark och beskyddande och rolig. Men hon är också konstant misstänksam. Och absolut, det är inte konstigt i hennes situation heller men jag tycker att det nästan går åt för mycket ren text åt detta. Det bevisas allt för många gånger att hon inte kan lita på någon trots att hon har fel om mängder av saker. Det obligatoriska triangeldramat finns dock med i Farlig förmåga men jag stör mig inte lika mycket som vanligt på det. Kanske är det på grund av upplägget, även om boken skulle ha klarat sig lika bra utan ett av de manliga kärleksintressena och fördjupat det istället.

Att det i Cates verklighet nu är ett ordentligt patriarkat, kort tid efter ett matriarkat är dock intressant läsning. Hur Brödraskapet verkligen uttalat skyller all världens fel och brister på kvinnan, med eller utan magiska krafter hoppas jag de flesta kan ta till sig som uppskruvad kritik mot vår värld. Att dessutom Systerskapet anas ha varit av samma slag men tvärt om, och gärna vill igen älskar jag. Och hatar när jag tänker framtidsutsikter för karaktärerna såklart. Men det ger en dimensionerad bild, och en problematisk sådan vilket allt för sällan händer. Och detta är visserligen bara första delen av en serie, och det är lättsam läsning och extremt medryckande och spännande, men ändå finns det där. De underliggande problemen som inte bara accepteras. Och jag vet inte hur många böcker det blir men jag har stora förhoppningar på att detta utvecklas ändå mer under kommande böcker.

Nu kommer vi till The Indigo Spell så sluta läsa här om du inte vill läsa om den.

Titel: The Indigo Spell

Författare: Richelle Mead

Förlag: Penguin

Recensions-ex: Nej

Betyg: 3/5

Richelle Mead är ju alltid Richelle Mead men jag vet inte riktigt vad det är med denna serie, om det är Sydneys berättarröst som är aningen för korrekt och monoton, på ett bra och passande sätt när jag väl läser boken, men jag har helt hopplöst svårt att komma ihåg vad som hänt i de tidigare delarna. Det var likadant förra gången. Antagligen skulle jag innan varje ny bok behöva läsa om de andra delarna, men det är ohållbart. Men det kan hända att jag gör det innan sista boken dock. För visst kommer jag ihåg handlingen i stort, men det kan relateras tillbaka till händelser eller detaljer jag inte har något som helst minne av. Och detta är verkligen något ovanligt, speciellt när det gäller Meads böcker.

Hur som helst älskar jag hur Sydney har utvecklats och fortsätter utvecklas, om vi tänker skillnaden från hennes gästspel i VA är den helt enorm. Många av de övriga karaktärerna utvecklas också och det känns skönt att en person som tillexempel Adrian, som vi alla älskar, slipper bli en enformig one trick pony kille utan han får ha kvar alla de bästa bitarna, som han humor och språk, men ändå förvandlas till något helt nytt. Sydney har aldrig varit min personliga favorit men hon tar sig verkligen. Denna bok känns som en bra mellan bok, visst händer det viktiga saker, men de är mer viktiga för kommande böcker än för denna enligt mig. Och med cliff hangern i färskt minne hoppas jag att det inte dröjer allt för länge innan del fyra, The Fiery Heart, kommer heller. Men med tanke på Meads fart borde jag inte behöva vänta allt för länge. Enligt Mead själv på twitter beräknas den komma ut 19 november så jag hoppas att detta stämmer.

Personligen är jag inte så förtjust i de sista kanske femton böckerna. Jag gillar inte när det blir allt för modernt och är mycket mer intresserad när kjolarna rasslar och folk svälter och så vidare. I övrigt tycker jag att slutkampen är aningen utdragen också men det är dock fint att få träffa alla gamla karaktärer ordentligen igen. I vissa fall vill jag till och med läsa om deras böcker på direkten, men det är ju rent orimligt.

Jag hade tänkt att göra ett långt diskuterande inlägg om varför dessa böcker har blivit så ogillade, eller snarare har fått så dålig status. Men egentligen har jag ingenting som stärker detta. Hittade inget skrivet på internet, inget rejält i alla fall, att ta ställning till.

Däremot minns jag när jag första gången läst böckerna. Då hade jag köpt första boken jättebilligt på loppis, bara för att kolla hur de var, och sedan ville jag direkt läsa fortsättningarna. Till min lycka hade mitt bibliotek del ett till tio i sitt lager. Glad i hågen går jag dit för att låna. Och passade på att fråga bibliotekarien om hon visste om några andra samkopplade bibliotek hade resterande delar. Det hade de inte sa hon bestämt, ”Och de vi har, har vi fått som gåva.” Med snorkig röst. Och ärligt talat, den typen av behandling förtjänar väl ingen som ändå är där och tar del av den tjänst de erbjuder. Och eftersom böckerna finns kvar där kan jag bara anta att de blir utlånade tillräckligt ofta för att inte bli utgallrade.

Visst finns det saker jag kan störa mig på, som när vissa bokstäver är fel eller står på norska istället, eller en bokstav helt plötsligt, mitt i en mening blir stor, men det där är ju egentligen bara skönhetsfel. Sedan har vi ju sexscenerna, de är inte särskilt raljerande eller upprörande nu för tiden. I vissa fall kan de dock kännas aningen obefogade, men annars är de snarare en del av boken och bör vara där. Det vore nästan lika konstigt att ta bort dem som att ta bort magin, det skulle ju vara helt vanliga släktkrönikor då, och antingen inte lika omtyckta.

Så slutligen. Det är bra böcker, vissa av dem endast okej. Men om jag skulle bunta ihop 47 andra böcker också skulle det antagligen bli samma resultat där med. Det är väldigt lättsamt. Ungefär som att titta på en tvserie. Fast mycket mer engagerande inbillar jag mig.

Vad tycker ni om dessa böcker? Har ni läst dem eller har ni som jag mina första 20 år fullkomligt vägrat?

Så givetvis blir det en tävling! Det har ju blivit kutym och skick att ha detta. Så jag inleder denna redan nu, när jag har internet att roa mig med och så att födelsedagen inte faller i glömska! Så från och med nu till och med den 2 april är det fritt fram att tävla. I potten ligger sedvanligt ett hemligt proppat paket anpassat efter vinnaren. Regler då? Hade jag haft bättre internettillgång hade jag gjort något klurigare, det får bli till tre års jubileumet istället. Nu får det räcka med att ni kommenterar på detta inlägg, vilket ger er en poäng, länka till tävlingen på blogg en poäng, länka på twitter en poäng, länka på facebook en poäng och så vidare. Ni har ju varit med förr så ni fattar! Men för att förtydliga lite ändå, det är detta inlägg som det skall länkas till och framför allt kommenteras på för att göra det lättare för mig att överskåda. Och som vanligt,

MAY THE ODDS BE EVER IN YOUR FAVOR!

Edit jag vet inte om det framkom, men jag kör alltså lottdragning sen när jag räknat allt den 2 april alltså.